hising star
Om balkongdörren står öppen och jag sätter mig på tröskeln kan jag se hela Karlavagnen där ute. I svansen på Karlavagnen finns Dessy. Jag har inte tänkt på den hunden på evigheter men nu när stjärnan finns rätt utanför kom hon upp igen.
Jag tycker om stjärnorna. Om man inte ser uppåt får man inte heller se stjärnfall. Jag ser dem titt som tätt. Vilket inte är så konstigt eftersom jag gärna vilar blicken uppåt om det är mörkt och klart. Jag tycker om att orientera mig efter dem. Vintertid hade jag hela Orion till höger om jag stod på balkongen på Järnet. I februari hade jag halva Karlavagnen utanför fönstret från flickrummet. Cassiopeija är så rakt upp så den kan man bara se genom takluckan på en bil i Svärdsjö. Från en halvö i de trakterna kan man se stormar av stjärnfall om man ligger på sanden. I Falun finns det grymma norrsken men inget slår vinternätterna i Abisko. Jag fick Jupiter och Saturnus utpekat för mig en gång och såg dem flera gånger tills de en gång försvann och jag hittade dem inte igen. Jag har fått skymta AndromedaGalaxen genom ett teleskop men jag hann aldrig titta på månen för det var trettio grader kallt och alla frös och ville hem.
Något drar i mig. Det är för vackert. Det gör liksom ont. Jag kan inte slita mig. Om jag inte bodde i ett Ghetto skulle jag gå ut och lägga mig en stund och titta. Det är tillräckligt mörkt här men tyvärr lite för många skummisar också.
Jag har tur som har balkongen. Godnatt Dessy, vi ses snart igen.
Jag tycker om stjärnorna. Om man inte ser uppåt får man inte heller se stjärnfall. Jag ser dem titt som tätt. Vilket inte är så konstigt eftersom jag gärna vilar blicken uppåt om det är mörkt och klart. Jag tycker om att orientera mig efter dem. Vintertid hade jag hela Orion till höger om jag stod på balkongen på Järnet. I februari hade jag halva Karlavagnen utanför fönstret från flickrummet. Cassiopeija är så rakt upp så den kan man bara se genom takluckan på en bil i Svärdsjö. Från en halvö i de trakterna kan man se stormar av stjärnfall om man ligger på sanden. I Falun finns det grymma norrsken men inget slår vinternätterna i Abisko. Jag fick Jupiter och Saturnus utpekat för mig en gång och såg dem flera gånger tills de en gång försvann och jag hittade dem inte igen. Jag har fått skymta AndromedaGalaxen genom ett teleskop men jag hann aldrig titta på månen för det var trettio grader kallt och alla frös och ville hem.
Något drar i mig. Det är för vackert. Det gör liksom ont. Jag kan inte slita mig. Om jag inte bodde i ett Ghetto skulle jag gå ut och lägga mig en stund och titta. Det är tillräckligt mörkt här men tyvärr lite för många skummisar också.
Jag har tur som har balkongen. Godnatt Dessy, vi ses snart igen.
Kommentarer:
Trackback