inget blockflöjtstvång
När man står där och den pinsamma tystnaden tränger sig på, då plötsligt kommer behovet av att imponera, briljera. Jag borde säga något smart, tänker jag. Men det som kommer ut kan ofta bli mer skryt. Eller bara blaha.
Det gäller inte bara pinsam tystnad, det kan även gå under jobbiga frågor.
När man står under 'Musikaliska Familjens' tak och inte kan fly, och får frågan;
-Vad spelar du för instrument då?
Nyfikna ögon riktas mot mig. Jag sväljer och ler ett 'ingenting...' för att sedan stå tyst.
Jag tänker idag att jag kanske kunde ha nämnt dansen, 'Jag var ett fysiskt barn', eller så var det lika bra, jag vet inte. Men jag hade gärna imponerat lite. Under just det taket hade det varit skönt att få briljera lite, att haft något att komma med som innefattar rytm. Gud vet om jag får fler chanser?!
Jag åker hem nu. Till Falun och garage och surströmming och sprit. Sista semesterfesten. För tusende gången kan jag ändå bara tänka på annat, min hang-up stör mest hela tiden.
Jag längtar hem.