Jag hade ingen aning.
Jag fick höra en sak om en gammal vän.
Jag vet inte vad jag ska tycka och tro. Han har ju inte direkt varit något lamm tidigare. Eller han är ju bra. Egentligen. Han har aldrig varit elak mot mig. Jag tror inte att han menade att vara elak den här gången heller. Jag tyckte bra om honom.
Sedan en dag gjorde han något hemskt. Då tappade jag förtroendet för honom. Men han har aldrig betett sig illa direkt mot mig. Så jag vet inte vad jag skall tro. Egentligen har han inte det nu heller. Jag vet inte vilka ord som utbytts. Om vad. Kanske vill jag inte heller veta.
Jag vet vad som utbyttes för två år sedan. Jag var arg och svartsjuk men mest ledsen. Det kom ut saker som ingen menade, varken jag eller jag. Jag var på botten. Kräktes. Grät. Varje dag. Varje natt. Gick till doktorn. Fick ett recept och skickades hem. Flyttade från stan. Då blev det bättre.
Han stod där, det är det märkligaste. Han fanns ju där då. Jag hälsade på honom och vi umgicks och han var snäll. Fast han varit en idiot så gick jag dit och spelade kort och åt god mat och såg på tv och lyssnade på bilprat. Han var ju som en vän. Fast jag inte litade på honom.
Och nu det här skumma som jag inte förstår. Han har ju sagt skitsaker till mig förut när han varit full, det är inget nytt. Men bakom min rygg på det här viset? Om han har ouppklarade saker med mig vore jag ju glad om han ringde hit istället! "Hördu Sara, jag tycker inte att du handlat rätt i den här och den här frågan".
Jag orkar inte. Snälla du, om du inte gillar mig för att jag var lojal mot någon annan än dig, så lär du tänka om. För det var vad jag var hela tiden. Lojal mot den som betydde något för mig, den som hade mitt förtroende.
"Du skall icke ödsla energi på idioter" som min gamla Bisett brukar säga.
Jag vet inte vad jag ska tycka och tro. Han har ju inte direkt varit något lamm tidigare. Eller han är ju bra. Egentligen. Han har aldrig varit elak mot mig. Jag tror inte att han menade att vara elak den här gången heller. Jag tyckte bra om honom.
Sedan en dag gjorde han något hemskt. Då tappade jag förtroendet för honom. Men han har aldrig betett sig illa direkt mot mig. Så jag vet inte vad jag skall tro. Egentligen har han inte det nu heller. Jag vet inte vilka ord som utbytts. Om vad. Kanske vill jag inte heller veta.
Jag vet vad som utbyttes för två år sedan. Jag var arg och svartsjuk men mest ledsen. Det kom ut saker som ingen menade, varken jag eller jag. Jag var på botten. Kräktes. Grät. Varje dag. Varje natt. Gick till doktorn. Fick ett recept och skickades hem. Flyttade från stan. Då blev det bättre.
Han stod där, det är det märkligaste. Han fanns ju där då. Jag hälsade på honom och vi umgicks och han var snäll. Fast han varit en idiot så gick jag dit och spelade kort och åt god mat och såg på tv och lyssnade på bilprat. Han var ju som en vän. Fast jag inte litade på honom.
Och nu det här skumma som jag inte förstår. Han har ju sagt skitsaker till mig förut när han varit full, det är inget nytt. Men bakom min rygg på det här viset? Om han har ouppklarade saker med mig vore jag ju glad om han ringde hit istället! "Hördu Sara, jag tycker inte att du handlat rätt i den här och den här frågan".
Jag orkar inte. Snälla du, om du inte gillar mig för att jag var lojal mot någon annan än dig, så lär du tänka om. För det var vad jag var hela tiden. Lojal mot den som betydde något för mig, den som hade mitt förtroende.
"Du skall icke ödsla energi på idioter" som min gamla Bisett brukar säga.
Kommentarer:
Trackback