SARIS DRÖMMAR

Plötsligt ringer telefonen. Han ställer sig på knä och tar fram den ur sin väska.
-Det är ju du som ringer.
-Jag? Jag är ju här.
-Hallå? ... Ja ... Ok, det var ju bra. ... Japp, jag hälsar henne det. Hej.

-Vad sade jag då? När jag ringde?
-Det var din lillebror, när han ringde dig var det någon annan som svarade. Tydligen låg din telefon kvar vid eldshowen.
-Hm, värst vad jag tyckte att det var viktigt att ta med mig den då.

Han smög ner på manteln igen och lade sig bredvid mig. Krånglade in armen under mitt huvud. Sen tittade han på mig. Bara tittade liksom.

---

Jag analyserar snart sönder det här.

Skickade ett mail inatt. Duktigt va? Ett ordentligt mail där jag släpper lite på lekreglerna och talar om vad jag funderar på. Jag väntar mig inget svar längre. Kommer det så kommer det, men sånt här svarar man inte på om man inte vet säkert. Eller kanske inte ens då. Så jag tänker sluta vänta nu. Kommer det ett svar blir det bara som en bonus. Jag behöver bestämma mig för att det är nog. På riktigt. Han får inte ta över mitt liv som han har gjort på siståne. Det kan inte sluta bra.

Inget får ta över mitt liv. Bara jag.