SARIS DRÖMMAR

Ja det är jag. Hjärtat slår och jag är lite spattig. Det kan lika gärna bero på min deadline som på allt kaffe jag hällt i mig under morgonen (dricker inte kaffe annars). Hasplar ur mig otäckheter till höger och vänster, anklagar folk för saker de inte gjort, skäller på Bisett i bloggen. Nu spelar det ingen roll för nu har jag fått uppskov till imorgon bitti så nu är det inte bråttom längre. Men det rör sig i hela kroppen. Allt rör sig i min kropp nu. Inte bara deadline och kaffe, grubbleriet är kvar (såklart, vad trodde ni?) och jag borde egentligen gå ut på lagret istället för att blogga. Jag behöver dammsuga istället för att surfa på kvällarna men det är ju så skönt att ligga på soffan med datorn på magen. Jag tar inte ens med mig dricka till soffan för då kanske jag blir kissnödig senare och planen är ju att ligga så stilla som möjligt hela kvällen, inte ens gå på toa. Jag ska vaxas idag (en upplevelse utöver det vanliga) och är lite nervös och nervositeten uppblandas med stress och så är jag fortfarande lite ledsen. Fast jag är glad av spattet (eller var det kaffet?). I vilket fall rör det sig i hela kroppen och det är väl bra så länge det är positiv stress intalar jag mig själv och dricker ännu mer kaffe, jag kommer sluta på psyket om jag inte blir snäll snart. Behöver nog blåsas ur så jag blir lugn igen, ska på konsert imorgon, jag tänker inte ta med öronproppar, kanske behöver jag högt högt ljud och massa sprit för att släppa på tyglarna som sitter så hårt i mungiporna nu och bara drar och drar och jag ska nog inte ha mer kaffe förresten, dumma barn får inget kaffe.