Nu vet jag inte vad jag ska ta mig till.

Att jag skulle hålla till åtta var en bra gissning. Jag hade nog hållt två timmar till om jag hade velat men nu kände jag att jag ville hem. Här hemma är det mörkt. Enda ljuskällan är skärmen här på min mage. Jag upptäckte Laleh och att jag behöver så mycket soft musik nu.

Klart att han inte har svarat. Jag tror att jag behöver ett svar, mest för att veta vart han står. Helst ett mail som avslöjar det. Jag blir galen om han bara skriver lika trevliga saker som jag skrev för ur det går det inte att läsa något alls. Att gå runt och inte veta driver mig till vansinne.

Att gå runt och fundera gör mig helt galen. Jag borde sluta nu. Samtidigt som jag tycker om att gå runt och bara tycka om. Det lugnar mig. Men nu är det ju poänglöst. Åtminståne tills jag får ett svar, så jag vet vad fasen jag ska ta mig till. Helt onödigt att slösa energi på. Så varför kan jag inte sluta? Det borde vara enkelt! Jag känner ju inte ens karln!
Å andra sidan, hur ofta händer det här? Inte ofta alls faktiskt. Som jag blir såhär varm. Jag kan vara kall, jag är rätt bra på att trilla dit och vara den kalla. Så jag känner mig lite ovan med det här varma.

Bli kall. Nu. Som du brukar. Det är ju då karlarna blir kär i dig. Fast då vill inte du ha dem. Men är inte det mer bekvämt?

Ärligt talat, jag vet inte. Jag vet ingenting. Jag vill bara bli som vanligt igen. Så kunde han få komma hit och vara som vanligt med mig.

Aaaargghh!! Jag blir verkligen galen! Lås in mig innan jag hoppar ut genom badrumsfönstret i raseri.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback