ursäkt på ursäkt
Det blåser från havet. Om jag lutar mig ut från balkongen kan jag nästan ana doften av salt. Jag kan undra hur långt just den doften rest innan den kom till just min näsa. Jag törs inte vara ute på balkongen så länge, det blåser som tusan och balkongerna börjar liksom ... darra. Så jag går in.
Men det lockar där ute. Jag längtar till fjällen när det blåser såhär. Längtar efter den där tunna luften, att stå högst upp på fjället med bara himmel åt alla håll och bländande vit snö vart du än ska. Det är inte riktigt samma sak på en balkong i Göteborg, men nära nog. Om jag blundar.
Jag bakade sockerkaka istället för att dammsuga idag. Det är ganska roligt vad jag hittar på för ursäkter, haha, jag som inte har bakat på jättelänge, men just idag tänkte jag att det var min tur att baka fika till imorgon. Och då hann jag ju inte städa särskilt mycket idag heller. Attans.
Men det lockar där ute. Jag längtar till fjällen när det blåser såhär. Längtar efter den där tunna luften, att stå högst upp på fjället med bara himmel åt alla håll och bländande vit snö vart du än ska. Det är inte riktigt samma sak på en balkong i Göteborg, men nära nog. Om jag blundar.
Jag bakade sockerkaka istället för att dammsuga idag. Det är ganska roligt vad jag hittar på för ursäkter, haha, jag som inte har bakat på jättelänge, men just idag tänkte jag att det var min tur att baka fika till imorgon. Och då hann jag ju inte städa särskilt mycket idag heller. Attans.
Kommentarer:
Trackback