Platt fall
Hur kommer det sig att saker vänds ut och in och bak och fram och att jag inte märker något förrän det är för sent?
Vilken dag. En sån dag! Inget utöver det vanliga, bara samma lika, förutom att Lillebror är här! Och att det är fredag förstås och att jag får sova tills jag vaknar imorgon (haha). Inget särskilt har hänt, vi käkade tacobuffe på biljarden utan att spela biljard och nu ligger vi på varsin soffa med varsitt samvete.
Han har större fötter än jag har. Tar större steg. Betyder det att han har gått längre?
Jo, en sak hände idag som jag inte berättade för någon.
Jag brukar gilla att berätta när jag gör bort mig men idag var det ju på riktigt riktigt, inte bara på ren dumhet, utan för att jag var (blev) ouppmärksam, så det blev pinsamt. Själva fallet var väl inte särskilt pinsamt, snarare anledningen till varför jag föll.
I vilket fall föll jag. Utanför Panduro där jag köpt en textilpenna och två tygsnuttar. Handlöst på gatstenarna föll jag. Tackade den store klädguden för att jag har så många tröjor och halsdukar att jag inte gjorde mig illa. Jag blev distraherad av ett fordon. En buss.
För ett par tre år sedan drömde jag om det här fallet, fast den gången var det en vit volvo som fick mig att falla. Jag hade samma jacka som idag, en stor svart halsduk (vilket jag inte ägde någon då) och stor väska som jag höll i. Så det blev lite kusligt när jag föll och trillade rätt ner i drömmen igen. Jag hade glömt drömmen.
Vuxna människor snubblar inte för att de ser något speciellt. Jag har tappat balansen på riktigt, det skrämmer mig. Så visst hände det något idag. Jag såg en buss. Suck.
Vilken dag. En sån dag! Inget utöver det vanliga, bara samma lika, förutom att Lillebror är här! Och att det är fredag förstås och att jag får sova tills jag vaknar imorgon (haha). Inget särskilt har hänt, vi käkade tacobuffe på biljarden utan att spela biljard och nu ligger vi på varsin soffa med varsitt samvete.
Han har större fötter än jag har. Tar större steg. Betyder det att han har gått längre?
Jo, en sak hände idag som jag inte berättade för någon.
Jag brukar gilla att berätta när jag gör bort mig men idag var det ju på riktigt riktigt, inte bara på ren dumhet, utan för att jag var (blev) ouppmärksam, så det blev pinsamt. Själva fallet var väl inte särskilt pinsamt, snarare anledningen till varför jag föll.
I vilket fall föll jag. Utanför Panduro där jag köpt en textilpenna och två tygsnuttar. Handlöst på gatstenarna föll jag. Tackade den store klädguden för att jag har så många tröjor och halsdukar att jag inte gjorde mig illa. Jag blev distraherad av ett fordon. En buss.
För ett par tre år sedan drömde jag om det här fallet, fast den gången var det en vit volvo som fick mig att falla. Jag hade samma jacka som idag, en stor svart halsduk (vilket jag inte ägde någon då) och stor väska som jag höll i. Så det blev lite kusligt när jag föll och trillade rätt ner i drömmen igen. Jag hade glömt drömmen.
Vuxna människor snubblar inte för att de ser något speciellt. Jag har tappat balansen på riktigt, det skrämmer mig. Så visst hände det något idag. Jag såg en buss. Suck.
Kommentarer:
Trackback