Spring-D-Central
Det satt en sån tjurig tant i kassan på vårdcentralen imorse. Jag satt på en bänk nära disken så jag hörde vad de sade där framme, även om de viskade. Tanten rättade alla som kom fram till henne, i vilken ordning de skulle säga vad, och suckade högljutt när inte nästa person heller gjorde rätt. Som om hon rättade ett och samma barn hela tiden men barnet förstod inte. Enda gången hon lät nöjd var när hon fick be om betalning och öppna kassalocket.
När det väl var min tur sade jag allt i den ordning hon bett de andra om. Då var inte det heller rätt! Jag råkade luta mig fram lite för långt då blev hon rasande och pep fram att jag minsann inte fick titta på hennes skärm. Jag bad om ursäkt lite för hastigt tror jag för hon blev alldeles övermodig och började förklara varför jag inte fick se skärmen. Jag suckade. När hon äntligen krånglat fram vad jag skulle göra och tagit mitt personnummer och fått ordning på allt blev hon nöjd och nästan pöste bak i kontorsstolen.
"Nu kan du sätta dig i den där soffan" hon pekade mot en vägg.
"Ok." sade jag och kom plötsligt in i trotsåldern igen och satte mig i en annan soffa.
Jag blir lätt irriterad när det sitter människor i serviceyrken som är totalt ointresserade av service. Jag. Jag. Jag.
Samma sak hos optikern häromdagen. Jag har försökt hämta ut mina linser tre gånger på tre veckor, varje gång är det något nytt som absolut inte går att lösa, inte just idag, för det är ett papper som behöver skrivas på och det går inte idag för pennorna är slut här vid disken och din funkar inte för det måste vara en speciell penna och kan bara skrivas på om du har ätit prickig korv en timme i förväg och om du lovar att inte kasta ägg på min bil som bara har gått 11.000 sedan i förrgår när den vaxades i fucking tjottahejti jag blir så vansinnigt trött.
Tänk hur lätt det skulle kunna vara. Om du bara lättade lite på korsetten och släppte till once and a while för din stackars man som är tvungen att stå ut med dig varenda kväll, kanske om du lossade lite på remmarna så blev dig usla skitjobb kanske, kanske drägligt iallafall. Och de som är rädda för sjukhusdoft och tanter i blå kläder kanske hade blivit lite lugnare om du bara sett personen bakom plånboken. Kanske hade det blivit lättare, även för dig. Men vad vet jag?
När det väl var min tur sade jag allt i den ordning hon bett de andra om. Då var inte det heller rätt! Jag råkade luta mig fram lite för långt då blev hon rasande och pep fram att jag minsann inte fick titta på hennes skärm. Jag bad om ursäkt lite för hastigt tror jag för hon blev alldeles övermodig och började förklara varför jag inte fick se skärmen. Jag suckade. När hon äntligen krånglat fram vad jag skulle göra och tagit mitt personnummer och fått ordning på allt blev hon nöjd och nästan pöste bak i kontorsstolen.
"Nu kan du sätta dig i den där soffan" hon pekade mot en vägg.
"Ok." sade jag och kom plötsligt in i trotsåldern igen och satte mig i en annan soffa.
Jag blir lätt irriterad när det sitter människor i serviceyrken som är totalt ointresserade av service. Jag. Jag. Jag.
Samma sak hos optikern häromdagen. Jag har försökt hämta ut mina linser tre gånger på tre veckor, varje gång är det något nytt som absolut inte går att lösa, inte just idag, för det är ett papper som behöver skrivas på och det går inte idag för pennorna är slut här vid disken och din funkar inte för det måste vara en speciell penna och kan bara skrivas på om du har ätit prickig korv en timme i förväg och om du lovar att inte kasta ägg på min bil som bara har gått 11.000 sedan i förrgår när den vaxades i fucking tjottahejti jag blir så vansinnigt trött.
Tänk hur lätt det skulle kunna vara. Om du bara lättade lite på korsetten och släppte till once and a while för din stackars man som är tvungen att stå ut med dig varenda kväll, kanske om du lossade lite på remmarna så blev dig usla skitjobb kanske, kanske drägligt iallafall. Och de som är rädda för sjukhusdoft och tanter i blå kläder kanske hade blivit lite lugnare om du bara sett personen bakom plånboken. Kanske hade det blivit lättare, även för dig. Men vad vet jag?
Kommentarer:
Postat av: M
Ja fy faan för folk utan "servicemind". Men det blir hesmkt roligt attt läsa om när du skriver om det. Kram
Trackback