SARIS DRÖMMAR

Jag har funderat i ett par dagar nu vad jag behöver för väckningsrutin. Hela den här veckan har jag försovit mig, inte så jag blivit sen till jobbet, men så att jag precis hunnit klä mig innan jag hastat till vagnen. Jag skyller förstås på nya mobilen, det är dens fel att jag inte vaknat bra - det faktum att jag sovit kring fem timmar per natt i två veckor har inget med saken att göra.

Jag är en snoozare. Det finns inget som är så gott som att bli väckt (eller ja, ni vet vad jag menar) och få slå till whatever och vända sig och somna om. Det är så skönt. Det är som om väckningsklockan endast är till för att påminna mig om hur varmt och gosigt det är i sängen, och inte alls egentligen att få mig att gå upp, i det kalla, och tassa omkring på kallt golv innan jag går till jobbet.

Jag brukar tänka, att "snart är det lördag, då ska jag sova så länge tills jag vaknar och det ska bli så himla skönt och sovmorgon att bara ligga kvar i det varma och..."
Sedan blir det lördag. Och visst fan sover jag tills jag vaknar, det gör jag ju varje dag egentligen. Men när jag väl vaknar (9-10-tiden) så hoppar jag ju upp med en gång. "Fan, kan inte ligga här hela dagen!" Det är märkligt, det där.

Snart behöver jag gå om jag inte ska missa vagnen. Ute är det frost på taken men inte i träden. Och det är fredag. Någon som vet om de säljer långfil i den här staden? Jag längtar efter norrland.