Hemsökt
Min lägenhet är hemsökt.
Det ramlar ner foton från sina platser. Kläder ligger framme och använda, kläder som jag stoppat undan för flera månader sedan. Långt in, just för att jag inte använder dem. Videon spelar in skitprogram över mina favoritfilmer. Det knakar och knäpper, fast jag lägger ingen större notis vid ljuden, är man uppväxt i hus hör man inte ljud på samma sätt efter det. Skivor jag inte tycker om ligger framme, precis som om någon spelat dem.
Jag känner mig sällan ensam i lägenheten, ofta har jag sällskap framför filmer (är det därför jag fortfarande har två soffor?). Jag känner mig bevakad. Eller, på ett positivt sätt. Som om någon finns här, för att se till att jag mår bra, att jag inte far illa. Någon smyger runt här och håller mig sällskap. Någon med kass musiksmak. Och som inte törs använda de kläder jag använder.
På ett vis känns det tryggt. Jag är tacksam att vem det nu är håller sig på avstånd. Jag lägger ju sällan märke till var det befinner sig. Bara att, och det är det där attet som är lugnt. Jag störs ju inte.
Nej, jag störs inte.
Det ramlar ner foton från sina platser. Kläder ligger framme och använda, kläder som jag stoppat undan för flera månader sedan. Långt in, just för att jag inte använder dem. Videon spelar in skitprogram över mina favoritfilmer. Det knakar och knäpper, fast jag lägger ingen större notis vid ljuden, är man uppväxt i hus hör man inte ljud på samma sätt efter det. Skivor jag inte tycker om ligger framme, precis som om någon spelat dem.
Jag känner mig sällan ensam i lägenheten, ofta har jag sällskap framför filmer (är det därför jag fortfarande har två soffor?). Jag känner mig bevakad. Eller, på ett positivt sätt. Som om någon finns här, för att se till att jag mår bra, att jag inte far illa. Någon smyger runt här och håller mig sällskap. Någon med kass musiksmak. Och som inte törs använda de kläder jag använder.
På ett vis känns det tryggt. Jag är tacksam att vem det nu är håller sig på avstånd. Jag lägger ju sällan märke till var det befinner sig. Bara att, och det är det där attet som är lugnt. Jag störs ju inte.
Nej, jag störs inte.
Kommentarer:
Trackback