SARIS DRÖMMAR

Det är kallt nu. Det är vitt under morgonsolen och andedräkten ryker ut munnen när jag väntar på bussen. Det som var varmt och vackert är nu kallt och stilla. Jag tycker om det kalla, men blir samtidigt på min vakt. Jag har inte kontroll längre. Jag hade aldrig kontroll. Det ångar om hästarna när de travar ut i hagen. Man kan nästan höra fraset när de varma mularna når det vita gräset. Det blev tystare. Tystnaden lade sig som en filt över landskapet. Hur lång tid tills det tinar igen? Kommer det att tina så det blir likadant, eller kommer det att tina till en snarlik värld? Eller har det fryst ihop för evigt nu?

I vilket fall är det kallt nu, under morgonsolen. Under min jacka.