mästerkocken
Så jag står där i köket. I höga klackar.
Inga byxor.
Bob Sinclair i bakrunden (teneriffalåten) på högt högt ljud och grannen ovanpå springer på sitt löpband som jag har sagt inte hörs ner till mig.
Jag står med skidglasögon på av den enkla anledningen att jag inte äger några simglasögon. Jag hackar lök på lök till soppan, nästan alla sorter utom purjolök för det glömde jag köpa.
Potatisarna hoppar i kastrullen precis som i reklamen.
Dansar.
Visslar med i låten.
Jag är glad. På riktigt! Det sprätter i benen!
Fast jag vill inte prata med någon annan än med dig.
Inga byxor.
Bob Sinclair i bakrunden (teneriffalåten) på högt högt ljud och grannen ovanpå springer på sitt löpband som jag har sagt inte hörs ner till mig.
Jag står med skidglasögon på av den enkla anledningen att jag inte äger några simglasögon. Jag hackar lök på lök till soppan, nästan alla sorter utom purjolök för det glömde jag köpa.
Potatisarna hoppar i kastrullen precis som i reklamen.
Dansar.
Visslar med i låten.
Och plötsligt inser jag att livet inte är så tokigt ändå.
Jag är glad. På riktigt! Det sprätter i benen!
Fast jag vill inte prata med någon annan än med dig.
Kommentarer:
Trackback