Oroliga drömmar
Det är liksom ... gult. Dunigt. Stort. Och jag ligger i det. Smeker det gula duniga med öppen hand, så dunet killas mellan fingrarna. Sedan vinrött, vått, kallt, märkligt.
Jag står bredvid Misse. Ute. Det blåser is. Stickigt. Hår över ansiktet. Jag får inte undan håret. Vänder mig om mot honom, då plötsligt står han inte där. Jag snurrar ett varv. Ingen. Ensam.
Vinröd vägg. Det vinröda våta är som ett draperi, ett stort förhänge. Jag gläntar lite på det tunga tyget, där är hästarna. En meter ovan mark dundrar de fram över isvidderna.
Jag går in i hissen. Trycker på knappen. Hissen rycker till. Åt fel håll. Uppåt. Okontrollerat. Jag tar tag i ett handtag. Det lossnar från väggen. Jag snubblar bakåt.
Ner i det gula. Duniga.
Sjunker.
Det var rörigt inatt. Efter halvfyra ungefär.
Orolig.
Jag står bredvid Misse. Ute. Det blåser is. Stickigt. Hår över ansiktet. Jag får inte undan håret. Vänder mig om mot honom, då plötsligt står han inte där. Jag snurrar ett varv. Ingen. Ensam.
Vinröd vägg. Det vinröda våta är som ett draperi, ett stort förhänge. Jag gläntar lite på det tunga tyget, där är hästarna. En meter ovan mark dundrar de fram över isvidderna.
Jag går in i hissen. Trycker på knappen. Hissen rycker till. Åt fel håll. Uppåt. Okontrollerat. Jag tar tag i ett handtag. Det lossnar från väggen. Jag snubblar bakåt.
Ner i det gula. Duniga.
Sjunker.
Det var rörigt inatt. Efter halvfyra ungefär.
Orolig.
Kommentarer:
Trackback