SARIS DRÖMMAR

Jag hade lagt mig på soffan. Cityakuten på tv. Jag slumrar till, drömmer att jag sätter mig upp i soffan i skräddarställning. En inzoomning mot min halsgrop. Där finns ett litet hål. Genom hålet ser man mina blodådror. Men det som flyter omkring där är inte bara blod, det är bokstäver också. Vita linjärer med svart kant. Versaler. Står det '^_LÄTT' eller '^_RÄTT'? Jag minns inte. Man kan se hur bokstäverna följer armen ut och vänder ute i fingertopparna. Det känns som en viktig dröm.

När jag lagt mig i sängen kom de gråa. De smög i skuggorna i den dunkla sjukhuskorridoren. Jag såg inte deras ögon, bara deras nakna grå kroppar. Plötsligt hoppade en fram och skrämde mig.
"Men va faan..."
Misse frågade vad som hände.
"De skräms. Sluta skräms!"
De kom en sväng till. Liksom egentligen inte speciellt otäcka, mer än att de skrämdes. Att de var nakna och grå och gick på alla fyra var inte otäckt eftersom jag visste hur de såg ut. Men att hoppa fram på det där viset, jag vet inte. Det blir så jobbigt.

Sedan i en sal i den där korridoren (kusligt lik den jag vaknade i när jag gjort illa ryggen). Jag sitter på en pall med en ansiktslös bredvid mig. Plötsligt en figur i dörröppningen. Vit rock. Istället för mun - dragkedja.
"Varför har han blixtlåsmun?"
Blickar utbyts under tystnad. Jag utbrister:
"Du ser ut som en trimmad psykpatient."

Vaknar igen. Vänder mig om. Varför dessa märkliga drömmar?

Kanske för att det händer så mycket omkring mig nu, saker jag inte har kontroll över, saker som får mig att grubbla. Saker som får mig att vilja ha orden 'lätt' och 'rätt' i blodet. Inte som det känns nu: 'illamående'.

Önskar att jag kunde gå hem idag. Önskar det varje dag. Önskar.