fortsättning engagemang.
Vart var jag någonstans?
Engagemang.
Eller snarare brist på detsamma.
På siståne har det känts som om det bara är jag som ringer. Du låter alltid trött när jag pratar med dig. Du frågar inte ens hur jag mår. Som att du förutsätter att jag alltid mår bra. Eller som att du helt enkelt inte bryr dig. Även om jag vet att du gör det. Egentligen. Man skulle kunna kalla det försummad. Jag känner mig lite försummad. Du har alltid varit så go, så underbar. Men på slutet har det liksom tunnats ut.
Jag fixar såna perioder också, det ska man ha. Men när de blir för långa tappar jag fokus och blir ledsen. Jag behöver ju dig! Folk talar om för mig att mitt torn inte alls svajar, det är bara inbillning, kanske borde jag ta på mig glasögonen så jag ser tornet ordentligt. För jag tror att det vinglar lite. Även om de säger att det står stadigt, att det syns. Att jag bara fått för mig att det jag håller på att förlora inte är mig själv utan något jag studsat ihop i min leda tillvaro. Jag behöver dig även om det står stadigt, för jag tror att det svajar.
Du kanske inte ens läser det här. Men nu har jag fått ur mig lite.
Jag tycker om dig, alltid.
Engagemang.
Eller snarare brist på detsamma.
På siståne har det känts som om det bara är jag som ringer. Du låter alltid trött när jag pratar med dig. Du frågar inte ens hur jag mår. Som att du förutsätter att jag alltid mår bra. Eller som att du helt enkelt inte bryr dig. Även om jag vet att du gör det. Egentligen. Man skulle kunna kalla det försummad. Jag känner mig lite försummad. Du har alltid varit så go, så underbar. Men på slutet har det liksom tunnats ut.
Jag fixar såna perioder också, det ska man ha. Men när de blir för långa tappar jag fokus och blir ledsen. Jag behöver ju dig! Folk talar om för mig att mitt torn inte alls svajar, det är bara inbillning, kanske borde jag ta på mig glasögonen så jag ser tornet ordentligt. För jag tror att det vinglar lite. Även om de säger att det står stadigt, att det syns. Att jag bara fått för mig att det jag håller på att förlora inte är mig själv utan något jag studsat ihop i min leda tillvaro. Jag behöver dig även om det står stadigt, för jag tror att det svajar.
Du kanske inte ens läser det här. Men nu har jag fått ur mig lite.
Jag tycker om dig, alltid.
Kommentarer:
Trackback