fortsättning 'tur i oturen'
Jag glömde ju skriva vad det var som var turet i oturet.
Jag fick tillbaka min plånbok. Den låg postad till mig när jag kom hem inatt. Det var bra.
---
Sweet, brunnsparken 13.42
Jag och tre vänner står och ska beställa bakisfika som start på shoppingeftermiddagen. Jag känner mig gammal när jag lär ta fram glasögonen för att se vad som står på menyn. Jag skall äta grillad smörgås, de andra beställer sallad. Vi står i kön och väntar på vår tur när jag av en händelse vänder mig om och tittar bakåt. Där står plötsligt Måns. Och (hör och häpna) Trumslagarpojken. Ni som varit med mig ett tag vet att Trumslagarpojken är en man jag gick hem med för ett år sedan och tyckte mycket om, han är fin (inte lika fin i dagsljus dock har vi kommit fram till i efterhand).
De står alltså tillsammans bakom mig i kön. Det känns lite jobbigt. Två karlar jag varit med och ingen av dem jag egentligen vill ha längre (eller jag skulle väl inte tacka nej till Trumslagarpojken). Situationen känns wierd och jobbig. Jag hejjar, Måns nickar och ler.
De säger att vi ser slitna ut, vi säger tack. Måns ber mig höra av mig senare.
Jag vet inte om jag ska det men vi får se, jag kan ju alltid slå en signal och tala om vart jag ska. Även om jag sade det sent igårkväll (eller tidigt imorse) när han ringde.
Jag lär göra mig fin nu, vi hörs imorgon.
Jag fick tillbaka min plånbok. Den låg postad till mig när jag kom hem inatt. Det var bra.
---
Sweet, brunnsparken 13.42
Jag och tre vänner står och ska beställa bakisfika som start på shoppingeftermiddagen. Jag känner mig gammal när jag lär ta fram glasögonen för att se vad som står på menyn. Jag skall äta grillad smörgås, de andra beställer sallad. Vi står i kön och väntar på vår tur när jag av en händelse vänder mig om och tittar bakåt. Där står plötsligt Måns. Och (hör och häpna) Trumslagarpojken. Ni som varit med mig ett tag vet att Trumslagarpojken är en man jag gick hem med för ett år sedan och tyckte mycket om, han är fin (inte lika fin i dagsljus dock har vi kommit fram till i efterhand).
De står alltså tillsammans bakom mig i kön. Det känns lite jobbigt. Två karlar jag varit med och ingen av dem jag egentligen vill ha längre (eller jag skulle väl inte tacka nej till Trumslagarpojken). Situationen känns wierd och jobbig. Jag hejjar, Måns nickar och ler.
De säger att vi ser slitna ut, vi säger tack. Måns ber mig höra av mig senare.
Jag vet inte om jag ska det men vi får se, jag kan ju alltid slå en signal och tala om vart jag ska. Även om jag sade det sent igårkväll (eller tidigt imorse) när han ringde.
Jag lär göra mig fin nu, vi hörs imorgon.
Kommentarer:
Trackback