SARIS DRÖMMAR

Ibland blir jag alldeles orolig över mina vänner, eller någon vän i taget så. Och så går jag en hel dag och bara är orolig och tänker på den personen. Vad fan gör man? Jag kan inte laga någon. Folk lär laga sig själva. Jag tänker att man kommer långt på att bara stå bredvid. Lyssna. Sitta med framför tvn och så. Men ändå känner jag mig så jävla otillräcklig. I våras när jag var orolig över E. Jag kunde inte göra så mycket mer än att lyssna. Och låtsas fortsätta lyssna även när jag inte orkade lyssna mer. Om de inte pratar, då kan man dra lite i dem, så de pratar. Men sen då? När man känner att det inte räcker, att man kanske behöver actually göra något? Åt saken? Det går nog inte. För att folk lär laga sig själva. Annars blir det inte bra. Jag kan inte bygga på någon annans torn. Det enda jag kan göra är att lyssna. Och spendera tid åt att oroa mig. Hellre det än att gå och grubbla över mig själv som jag gjort så mycket på senaste. För det suger verkligen. Idag är jag lite orolig.