krask
Jag känner det ett par gånger innan jag vaknar.
När jag väl vaknar är det av klirr i köket. Jag har lite saknat att vakna av det. Klirret. Det känns som hemma. Jag ligger och känner efter lite innan jag känner efter. Det drar. Det gör ont. Jag suckar inte ens. Jag bara undrar var det onda kommer ifrån. Lyfte jag något tungt igår? Minns inte. Var det igår eller i torsdags jag lyfte? Minns inte.
Kliver upp. Godmorgon. Jag har ont. På båda sidorna. Lika mycket. Inte hela tiden men till vissa armrörelser. Vill inte prata om det. Gör en stor kopp te. Sätter mig med dem och lyssnar.
Hejdå, kör försiktigt.
Man ska inte vara vaken före åtta en lördag. Jag har ju längtat efter sovmorgon. Sätter mig i soffan. Grubblar igen. Jag är ju så bra på det.
(Vem bekänner man sitt innersta för? Vem pratar jag med om det man inte pratar om? Jag har något mörkt. Som inte tynger på något sätt, det bara finns där. Kanske är det därför jag inte pratar om det. Med någon. Vill inte prata om det mörka. Det är ju ändå snart över. Tror jag. Hoppas jag.)
Tycker om morgonen ändå. I det här lätta grå ljuset ser lyftkranarna ut som dinosaurier.
Om jag går och sover igen försvinner det.
Lägg lite värme på ryggen så går det över och du kan sova en stund till.
När jag väl vaknar är det av klirr i köket. Jag har lite saknat att vakna av det. Klirret. Det känns som hemma. Jag ligger och känner efter lite innan jag känner efter. Det drar. Det gör ont. Jag suckar inte ens. Jag bara undrar var det onda kommer ifrån. Lyfte jag något tungt igår? Minns inte. Var det igår eller i torsdags jag lyfte? Minns inte.
Kliver upp. Godmorgon. Jag har ont. På båda sidorna. Lika mycket. Inte hela tiden men till vissa armrörelser. Vill inte prata om det. Gör en stor kopp te. Sätter mig med dem och lyssnar.
Hejdå, kör försiktigt.
Man ska inte vara vaken före åtta en lördag. Jag har ju längtat efter sovmorgon. Sätter mig i soffan. Grubblar igen. Jag är ju så bra på det.
(Vem bekänner man sitt innersta för? Vem pratar jag med om det man inte pratar om? Jag har något mörkt. Som inte tynger på något sätt, det bara finns där. Kanske är det därför jag inte pratar om det. Med någon. Vill inte prata om det mörka. Det är ju ändå snart över. Tror jag. Hoppas jag.)
Tycker om morgonen ändå. I det här lätta grå ljuset ser lyftkranarna ut som dinosaurier.
Om jag går och sover igen försvinner det.
Lägg lite värme på ryggen så går det över och du kan sova en stund till.
Kommentarer:
Trackback