mina bröst doftar kamomill
Hon höll just på att packa ihop sina saker när L tittade in genom hennes dörr.
-Det regnar, viskade L.
-Va?
Hon suckade uppgivet.
-Jag kommer..
Paraplyet är ett segel på väg till vagnen. Ett segel som är blått, rött, grönt och gult. Ett clown-segel. Det regnar inte mycket, men tillräckligt för att det ska droppa om dem när de kliver in genom dörrarna till Hagabadet.
Efter en rundvisning sveper de om sig varsin tjock vit morgonrock och tassar i tofflor ner till restaurangen. Att sitta i lyxig badrock och äta skaldjurssallad passar henne ändå. De fnissar rätt mycket, hon och L. Det skiljer dem 40 år åt, ändå går de så bra ihop. Hon räknar L som en av sina bättre vänner på västkusten. De pratar om allt.
De svassar tjusigt ner till ägget. Hörs mest på hela anläggningen. Simmar lite men plaskar mest.
Ägget, Hagabadet
Vattnet smakar salt. Inte klor. Hon tycker inte om det. Lyxigt, visst, men inte godare för det. Hon dyker till botten av den konkava bassängen. Det är djupt. Smeker bottnen med fingrarna innan hon skjuter ifrån och tar sig upp igen. Bakåtkullerbytta. Hon tycker om känslan av att vara under vattnet. Att fara fram. Kanske var hon vattenlevande djur i sitt förra liv. Känslan av att det borde gå fort under vattnet finns där, men det går aldrig fort. Hon är så långsam i den här kroppen. Hon känner sig som en fenklippt delfin.
Två vitklädda kvinnor ropar deras namn. De blir visade in i varsitt rum med dovt ljus och plastbeklädda britsar. Ett stort träkar står mitt i hennes rum. De vinkar adjö till varandra och dörrar stängs. Hon får klä av sig. Naken på britsen känns det mer som en gynundersökning än en avslappnande behandling. Den känslan försvinner dock så fort hon får varm mjuk lera inmasserad över ryggen. Hon slappnar genast av och blundar. När hon väl hamnar i ryggläge och blir masserad och inpackad blir allt suddigt.
Hon tycker att det känns märkligt att kontakten med hudterapeuten känns mer intim när leran smetas in i hennes handflator än när den smeks över hennes bröstvårtor.
Hon får en ansiktsmask och blir lämnad i rummet. Ljuset släcks.
Vad tänker man på i tio minuter? Hon undrar lite innan hon tänker att hon skall skapa samma sorts scenario som när hon håller på att somna. Det är ju avslappnande. Hon tänker sig komma hem och finna honom där. Sedan känns det konstigt att tänka sig kyssa honom. Men hon gör det ändå. Sedan tänker hon på hans hud och innan hon ens kommit halvvägs blir hon avbruten, tio minuter har gått. Fasen det var de snabbaste tio minuter hon upplevt.
Ansiktsmassage.
Uppackning.
Kamomillspray.
När de kliver ut har de någon annans paraply. Det regnar ordentligt nu, hon tänker att det gör hela upplevelsen starkare. Hon kommer minnas det varma, lyxiga, bättre eftersom kontrasten med verkligheten blir så stor. De står under tak på Järntorget och luktar på sina händer. Det doftar så gott. L säger till henne att hon har tur som får gå hem själv, att ingen karl kommer och förstör hennes doft. Hon kommer dofta hela natten till skillnad från L själv som kommer få en kram från sin lortiga karl och pussar från sin lortiga hund och sen kommer hon lukta som vanligt igen.
Ensam, tänker hon. Vad är doften värd då?
Sedan sitter hon i soffan med näsan i armvecket. Tack Chifen, det var en bra julklapp. Jag doftar ljuvligt. Och är mjukare än när jag kom. Så len. Nu kan jag åka på semester med förberedd hud. Jag skiter i att jag är själv. Jag tycker ju om mig. Det måste ju vara viktigast av allt.
Man behöver unna sig ibland.
-Det regnar, viskade L.
-Va?
Hon suckade uppgivet.
-Jag kommer..
Paraplyet är ett segel på väg till vagnen. Ett segel som är blått, rött, grönt och gult. Ett clown-segel. Det regnar inte mycket, men tillräckligt för att det ska droppa om dem när de kliver in genom dörrarna till Hagabadet.
Efter en rundvisning sveper de om sig varsin tjock vit morgonrock och tassar i tofflor ner till restaurangen. Att sitta i lyxig badrock och äta skaldjurssallad passar henne ändå. De fnissar rätt mycket, hon och L. Det skiljer dem 40 år åt, ändå går de så bra ihop. Hon räknar L som en av sina bättre vänner på västkusten. De pratar om allt.
De svassar tjusigt ner till ägget. Hörs mest på hela anläggningen. Simmar lite men plaskar mest.
Ägget, Hagabadet
Vattnet smakar salt. Inte klor. Hon tycker inte om det. Lyxigt, visst, men inte godare för det. Hon dyker till botten av den konkava bassängen. Det är djupt. Smeker bottnen med fingrarna innan hon skjuter ifrån och tar sig upp igen. Bakåtkullerbytta. Hon tycker om känslan av att vara under vattnet. Att fara fram. Kanske var hon vattenlevande djur i sitt förra liv. Känslan av att det borde gå fort under vattnet finns där, men det går aldrig fort. Hon är så långsam i den här kroppen. Hon känner sig som en fenklippt delfin.
Två vitklädda kvinnor ropar deras namn. De blir visade in i varsitt rum med dovt ljus och plastbeklädda britsar. Ett stort träkar står mitt i hennes rum. De vinkar adjö till varandra och dörrar stängs. Hon får klä av sig. Naken på britsen känns det mer som en gynundersökning än en avslappnande behandling. Den känslan försvinner dock så fort hon får varm mjuk lera inmasserad över ryggen. Hon slappnar genast av och blundar. När hon väl hamnar i ryggläge och blir masserad och inpackad blir allt suddigt.
Hon tycker att det känns märkligt att kontakten med hudterapeuten känns mer intim när leran smetas in i hennes handflator än när den smeks över hennes bröstvårtor.
Hon får en ansiktsmask och blir lämnad i rummet. Ljuset släcks.
Vad tänker man på i tio minuter? Hon undrar lite innan hon tänker att hon skall skapa samma sorts scenario som när hon håller på att somna. Det är ju avslappnande. Hon tänker sig komma hem och finna honom där. Sedan känns det konstigt att tänka sig kyssa honom. Men hon gör det ändå. Sedan tänker hon på hans hud och innan hon ens kommit halvvägs blir hon avbruten, tio minuter har gått. Fasen det var de snabbaste tio minuter hon upplevt.
Ansiktsmassage.
Uppackning.
Kamomillspray.
När de kliver ut har de någon annans paraply. Det regnar ordentligt nu, hon tänker att det gör hela upplevelsen starkare. Hon kommer minnas det varma, lyxiga, bättre eftersom kontrasten med verkligheten blir så stor. De står under tak på Järntorget och luktar på sina händer. Det doftar så gott. L säger till henne att hon har tur som får gå hem själv, att ingen karl kommer och förstör hennes doft. Hon kommer dofta hela natten till skillnad från L själv som kommer få en kram från sin lortiga karl och pussar från sin lortiga hund och sen kommer hon lukta som vanligt igen.
Ensam, tänker hon. Vad är doften värd då?
Sedan sitter hon i soffan med näsan i armvecket. Tack Chifen, det var en bra julklapp. Jag doftar ljuvligt. Och är mjukare än när jag kom. Så len. Nu kan jag åka på semester med förberedd hud. Jag skiter i att jag är själv. Jag tycker ju om mig. Det måste ju vara viktigast av allt.
Man behöver unna sig ibland.
Kommentarer:
Trackback