Nära.
Det är som när jag vaknar, mitt i natten. Det första jag tänker är att jag ligger ensam. Det är mörkt. Var är han? Jag vet att vi slingrades innan jag somnade. Jag nästan sätter mig upp innan jag ser att han bara vänt sig om och ligger säkert en halvmeter bort. Jag tänker att jag hann somna innan vi sade godnatt och jag kryper nära igen. Nära. Lägger mig runt honom. Värme. Han är varm. Han gör mig varm. Jag kommer inte därifrån. Jag försover mig medvetet till jobbet, skriver ett mess till lillbossen att jag är så förkyld och trött (vilket inte är lögn) och kommer när alvedonet verkat. Jag kommer egentligen när det var dags för honom att gå upp, två timmar senare. Även då vill jag ligga kvar i det varma. Nära. Det är mer värt, det där slingrandet, än alla kyssar i världen. Jag vill inte åka. Men jag åker. Utan honom. Vill ta med honom hem! Som ett husdjur. Nu ska du bo här. Jag kan mata dig och rasta dig, här är din sovplats. Det enda du behöver göra är att ligga nära om natten. Nära.
Kommentarer:
Trackback