SARIS DRÖMMAR

Något har hänt mitt huvud. Ett hårt slag. Rätt i bakhuvudet.

Jag tror att det var 25-årsdagen.

När jag gick hem från vagnen idag knöt det sig i magen. Jag är vuxen nu. Jag ville plötsligt vara på väg hem från jobbet till mitt hus. Till min karl som bygger veranda. Pappa hälsar på och hjälper till. Min mamma är på utflykt med bebisen och katterna smyger runt knuten. Idyll liksom.

En smäll på käften.

Min kropp vill para sig för att föröka sig. Jag blir helt svettig. Inser att min kropp är trött på singellivet. Min kropp vill inte gå på krogen mer. Den vill dricka kaffe på morgonen och mineralvatten till lunch. Möjligtvis vill den ha tre klunkar rökig whisky på fredagskvällen efter jobbet. Men inte sju öl och taxi hem.

En dansk skalle.

Jag är fortfarande lite chockad. Fast det är flera veckor sedan känslan först kom. Det är inte roligt ute längre. Min kropp vill inte bli klappad på av berusade ungtjurar, min kropp vill bli klappad på av barnhänder. Min kropp är redo att bära barn.
Jag känner mig som hon i Rocky, som å det snaraste vill ut på landet och föröka sig, som ger killarna enkäter som de får fylla i och så fort hon hittar någon så ska hon gifta sig med honom och bli gravid. Det är en märklig känsla. Men jag antar att den kommer tids nog. Den går säkert över också i sinom tid. Men nu är den här och jag tittar längtansfullt på bebisar på stan.

Ett skott från höften.

På Kielbåten bar jag på de barn som fanns att tillgå och passade hela tiden. De andra ville dricka drinkar och röka i baren och skratta på dansgolvet. Själv blev jag ny storasyster och hängde med ungarna. Det är fan ett skott från höften. En dansk skalle rätt över näsbenet. Men som sagt, jag antar att det var på gång. Hoppas lite att det försvinner också. Lite svårt att skaffa barn och hus med veranda innan man har en karl. Det blir inga enkäter här, jag ska inte knysta ett ord om det här mer, inte ens med dig Bisett, det här inlägget är det enda fishålet det stinker ur.

Pang.