SARIS DRÖMMAR

För ett och ett halvt år sedan, sista kryssen för våren, köpte jag ett par örhängen som jag bara älskade. Stora i silver, lite tunga men jättesnygga. Jag hade dem jämt. På min födelsedagsfest fick vi för oss att åka och nattbada, så vi åkte upp till Stångtjärn. Vi kastade av oss kläderna och dök i (tänk nu filmklippet till mörkt vatten, bubblande ljud, sedan tystnad innan vattenytan bryts igen och badaren drar in luft samtidigt som plaskandet kommer åter). I det dyket tappade jag ett av örhängena. Lite ledsen efter det. Samma höst kommer jag till Kiel igen, hittar likadana örhängen! Lycka! Har dem ett helt år. Trivs med dem. Tar hand om dem (fast jag har ju tre stycken så ett får jag ju tappa om jag måste). Åker till Gotland nu i somras. Lägger mig på vassa stenar på en mantel. Fnissar, tar av mig örhängena (varför?), glömmer dem. Den gången var det värt det. Men nu då? Åker till Kiel. Ett och ett halvt år efter första örhängeinköpet. Hoppas inte ens. Men hittar. Jag vet inte vart jag skall ta vägen. Likadana! Den här gången skall jag tänka mig för. Inte dyka med dem på. Inte ta av mig dem i naturen utan att stoppa dem i väskan. Mina favvisar. Tredje gången gillt. Nu skall jag ha kvar dem.