Tur att jag höll mig nykter ikväll.

Ett sms.

Nu rasade det klossar.
Flera stycken.
Kvällen började bra men slutade i kris.
Jag intalar mig att det bara är ord.
Men det är aldrig bara ord.
Vägrar gråta över gammal skrot.
Jag stänger av telefonen nu.
Och in mig själv.
Ensam.
Frågan kvarstår.
Med vem pratar man om det man inte pratar med någon om?

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback