SARIS DRÖMMAR

Så plötsligt tittar Trumslagarpojken över axeln och jag ser att han ser mig. Det är dunkelt inne på puben och väldigt varmt. Jag har hållt ett öga åt hans håll sedan jag såg honom komma in. Nu står vi bara ett par meter ifrån varandra. Jag ger honom ett leende och nickar ett hej. Fortsätter prata med mina vänner.

Han kommer från toaletten, behöver passera mig för att komma till sin plats. Han smeker mig över ryggen och frågar hur läget är. Jag svarar jo tack bra och han får en hand på armen. Hur jag sedan kommer att sitta mittemot honom bredvid bardisken kan jag inte svara på. Därför att jag inte vet. Plötsligt satt vi bara där. Jag vet att han fixade en stol.

Jag är på min vakt. För här har vi en casanova utöver det vanliga. Jag säger att han är full. Han håller med. Hans ögon blir liksom halva, eller han har en ganska likgiltig look i vanliga fall med. Men man ser på hans ögon att han druckit.

-Vi träffades på MovieArtCafé idag, säger han.
Jag säger ja och ler. För det vet jag ju redan.
-Du sade inte hej till mig.
Jag svarar nej och ler. För det vet jag ju redan.
-Jag ser dig överallt! När jag är ute alltså.
-Vi har ju inte setts på jättelänge, svarar jag.
-Vi träffades på MovieArtCafé idag, säger han.
Jag säger ja och ler. För det vet jag ju redan.
-Och så sågs vi väl på MadSin-spelningen?
-Ja, minns du det? Jag ler liksom lite ... överlägset. Som om jag inte tror honom.

Jag gillar det här. Jag har övertaget.

-Klart jag minns, säger han. Jag ser ju dig överallt, och nu sitter du här.
-Ja. Kommer du ihåg första gången vi träffades?
-Klart jag gör. Och så träffades vi en till gång. På båten.

Jag blir förvånad nu. För han ska inte minnas det här.

-Ja, jag kommer ihåg. Jag hånglade ju upp dig, säger jag.
Nu ler han. Jag väntar på att han skall svara.
-Varför hejjade du inte idag?
-Det var lite ... drygt.

Han lägger en hand på mitt ben. Liksom frågande.

Jag väntar på att han skall fortsätta. Nu är det han som ska övertyga mig. Han kom fram till mig, det är han som ska styra konversationen, sen kan jag välja vad jag ska svara. Om jag ska svara. Jag kan resa mig och gå när jag vill, och han vet det.

Vi pratar om hans tapeter som han hade men har gjort sig av med. Vi pratar om min dialekt. Hans hand på mitt ben ligger kvar, men han vågar inte röra den så mycket.

Jag frågar om han sitter och stöter på mig nu.
-Nej, jag raggar inte.
-Nej, det vet jag väl, du blir raggad på.
-Just det.
-Så vad är det du håller på med nu då?

När en vän till honom kommer fram presenterar han mig ordentligt. Vad har hänt med honom?
Han vill gärna att jag ska gå med honom vidare när de stänger. Jag säger nej. Jag ska hem. Han insisterar lite men när jag skrattar och säger nej igen och igen så ger han sig artigt och säger godnatt och det var trevligt att ses.



Är det här vad du pratade om Bisett? Att de kommer tillbaka efter ett år?
Han har ju bevisligen tänkt på mig. Det känns skitbra. Jag har övertaget. Äntligen upprättelse.