Bästa dagen hittills?!
Alla Fjärtans dag 2005:
"Jag fikade med en gammal vän (eller gammal och gammal vi har känt varann i nåt år eller så, bara inte setts på länge) och jag åt soppa. Ute föll snön på snedden och inne lyste lamporna röda som för att hedra amerikanarnas speciella kärleksdag (som om det var den enda dagen man ”var tvungen” att visa att man var kär i sin nästa). Jag sörplade och han tittade på. Vi satt där på varsin sida bordet och hummade åt varandras bittra kommentarer tillägnade singellivet.
Jag tog sällskap med honom till hans jobb. Frossade i att jag var klar för dagen och att han var på väg in för ett långt pass. Halsduken hundra varv runt nacken, mössan hemma på hatthyllan (vad ska man annars ha hatthyllan till??). Ispiggarna ven runt öronen men det var mysigt ändå. Jag har saknat hans röst. Sade hejdå med en go kram och lovade att vi snart skulle höras igen innan jag skuttade över slushpuppie-pölarna in mot brunnsparken.
Sen funderade jag på varför jag alltid blir så kall under överläppen så fort det blir minusgrader, vill gärna glida dit med tungan och då är där alldeles kallt. Och så undrade jag vad det är som gör att när man vill värma sin kalla hand med den varma, varför den kalla blir varm när lika gärna den kalla faktiskt hade kunnat kyla ner den varma. Var går gränsen? Eller kanske när? Det är ju samma sak när man är varm inne men kanske lite kylig om handen, då kan man lägga den mot nacken. Resultatet blir en svalkande känsla i nackpartiet. Men det kunde ju lika gärna vara så att den isande känslan uteblev och att nacken istället värmde upp den goa kalla handen så man fick lov att gå och hämta vatten istället.
Det funderade jag på där jag satt på vagnen, med snö i luggen, soppa i magen och blicken ut, vilandes på den sneda snön."
Alla Hjärtans dag 2006:
Jag åkte till Misse. Vi skulle köpa semlor och kolla på film. På Coop var semlorna slut. Vi hade varsin huvudvärk och paprikorna var dåliga. Var tusan köper man semlor efter klockan arton en tisdag som inte är fettis-dag? Närbutiken hade två stycken kvar.
Hemma-mysbyxor-tortellinisar-knäckebröd-cigaretter.
Inget särskilt alls. Precis som det ska vara.
Tills stora nallebjörnen kom in i bilden och jag fick klump i halsen och kunde inte sluta pussas och kramas.
Till saken hör, att av de gånger jag haft någon att fira alla hjärtans dag med, så har jag fått en present tidigare. En gång. Det har liksom inte firats förut.. Så det här var helt oväntat och lite överväldigande.
Men det var nog den bästa Alla Hjärtans Dagen hittills i mitt liv.
Jag tog sällskap med honom till hans jobb. Frossade i att jag var klar för dagen och att han var på väg in för ett långt pass. Halsduken hundra varv runt nacken, mössan hemma på hatthyllan (vad ska man annars ha hatthyllan till??). Ispiggarna ven runt öronen men det var mysigt ändå. Jag har saknat hans röst. Sade hejdå med en go kram och lovade att vi snart skulle höras igen innan jag skuttade över slushpuppie-pölarna in mot brunnsparken.
Sen funderade jag på varför jag alltid blir så kall under överläppen så fort det blir minusgrader, vill gärna glida dit med tungan och då är där alldeles kallt. Och så undrade jag vad det är som gör att när man vill värma sin kalla hand med den varma, varför den kalla blir varm när lika gärna den kalla faktiskt hade kunnat kyla ner den varma. Var går gränsen? Eller kanske när? Det är ju samma sak när man är varm inne men kanske lite kylig om handen, då kan man lägga den mot nacken. Resultatet blir en svalkande känsla i nackpartiet. Men det kunde ju lika gärna vara så att den isande känslan uteblev och att nacken istället värmde upp den goa kalla handen så man fick lov att gå och hämta vatten istället.
Det funderade jag på där jag satt på vagnen, med snö i luggen, soppa i magen och blicken ut, vilandes på den sneda snön."
Alla Hjärtans dag 2006:
Jag åkte till Misse. Vi skulle köpa semlor och kolla på film. På Coop var semlorna slut. Vi hade varsin huvudvärk och paprikorna var dåliga. Var tusan köper man semlor efter klockan arton en tisdag som inte är fettis-dag? Närbutiken hade två stycken kvar.
Hemma-mysbyxor-tortellinisar-knäckebröd-cigaretter.
Inget särskilt alls. Precis som det ska vara.
Tills stora nallebjörnen kom in i bilden och jag fick klump i halsen och kunde inte sluta pussas och kramas.
Till saken hör, att av de gånger jag haft någon att fira alla hjärtans dag med, så har jag fått en present tidigare. En gång. Det har liksom inte firats förut.. Så det här var helt oväntat och lite överväldigande.
Men det var nog den bästa Alla Hjärtans Dagen hittills i mitt liv.
Kommentarer:
Trackback