Mental jordbävning
Den här dagen, som skulle visa sig bli en mental katastrof, började med att klockan ringde. Redan där gick det fel. Nätterna är för korta, jag är trött och vill sova mer. Längtar efter helgen.
Det tar några minuter innan jag tappar LillaKatten i backen. Jag har ju inte kontroll över min kropp när den är såhär trött, varför försöker jag ens?
Missar anslutningsbussen - blir sen till jobbet.
Har för kall jacka, och inga vantar.
Ingenting att äta, någonstans, jag svälter ihjäl.
Längtar till sängen, den är varm.
Mår lite illa, är det hungern eller tröttheten som gör sig påmind?
---
Så håller det på. Till klockan fem. Då släpper allt.Det tar några minuter innan jag tappar LillaKatten i backen. Jag har ju inte kontroll över min kropp när den är såhär trött, varför försöker jag ens?
Missar anslutningsbussen - blir sen till jobbet.
Har för kall jacka, och inga vantar.
Ingenting att äta, någonstans, jag svälter ihjäl.
Längtar till sängen, den är varm.
Mår lite illa, är det hungern eller tröttheten som gör sig påmind?
---
Jag får åka hem, M kommer och håller mig sällskap. Jag diskar och plockar runt, hon ligger på soffan och bara är. Ungefär som jag är hos Misse.
Jag tycker om att ha någon här. Lägenheten blir mycket trevligare och mer uthärdlig om någon mer än jag andas här inne. Blommorna producerar så mycket syre, och jag är inte här tillräckligt ofta för att andas upp allt.. Inte riktigt sant men nära nog.
Nu har jag äntligen fått första lappen om balkongrenoveringen. I vår ska de börja riva! Typ i Mars ska de börja riva på min balkong, sedan tar det väl ett par-fyra månader innan jag har en inglasad större balkong! Lagom till sommaren! Perfa!
Och så har jag Misse i tanken på ett rätt skönt sätt idag, så i det stora hela är jag lugn och glad.
Det känns utomordentligt bra. Kanske skulle passa på att göra något vettigt här...
Kommentarer:
Trackback