SARIS DRÖMMAR

När jag går från Misse på morgnarna är det vinter. Snön gnistrar på träden och det är sådär skönt kallt, att det ryker ur munnen och knarrar torrt under fötterna.

Jag har valt en risktur som morgonbuss därifrån. Meningen är att jag ska ta en buss, byta på halva vägen (där typ inga andra bussar går) till den som tar mig in till stan. Bytet ligger på två minuter. Så om den första bussen är det minsta sen få jag vänta där i busskuren på halva vägen i tjugo minuter eller nåt.

Imorse var buss1 tre minuter sen och jag tänkte att nu går det åt pipan, jag kommer att frysa ihjäl och kommer för sent till jobbet - igen. Jag satt som på nålar hela vägen till byteshållplatsen. På avstånd såg jag hur min buss2 står på den hållplatsen redan. Jag tänker sug pung och suckar.
När buss1sakta svänger in mot hållplatsen står buss2 kvar. Jag hänger på framdörren och mumlar hinner jag med den där nu eller? Och visst hann jag. Jag joggade och hann precis få in en arm innan dörren stängdes.

Till saken hör, att om jag skulle åka en buss tidigare, för att vara helt säker på att inte komma sent till jobbet, skulle jag istället vara en timme tidig till jobbet om allt flöt som det skulle. Som det är nu, om allt flyter, är jag tjugo minuter tidig. Och det är ju bara bra.
Skitsamma, jag tänkte inte göra utlägg om hela busstidtabellen..

Helgen har varit bra. Och Måndag morgon känns inte så illa som den brukar göra.
Någon har med det här att göra.