Januari -05
"
...och fast mina ögon egentligen är gröna så är de nog ganska blå. Jag tror saker om människor jag träffar, drar förhastade slutsatser om dem, till och med om dem jag känner. Jag inbillar mig att jag är den enda som förstår och att de andra är små och förtvivlade små djur som inte förstår bättre.
Men de förstår. Det är inte svårt att förklara för dem. De är vuxna människor, orädda för mitt språk. Jag blir förvånad varje gång, hur lätt det egentligen är. Jag tycker inte om det där pratet, diskussionerna, allt det där öppna, fast jag tror att jag gör det. Men egentligen är det jag som är det där rädda djuret, som drar mig för sanningen, särskilt om mig själv. Det är de som är öppna, som berättar vad som händer bakom de där vackra ögonen som jag trodde var blå. Berättar för mig, lär mig. Inte minst om mig själv.
Jag blir förundrad. Förtjusad. Charmad av dem. De som är mina vänner. Jag tycker om att bli överraskad av dem, varje dag, för det är ett tecken på att vi inte tröttnar. Jag har förlorat många vänner genom leda. När man upphör att förundras av dem, då finns där inget mer. Man kan inte vara vänner på rutin, lika lite som man kan bygga kärleksförhållanden på redan trampade stigar.
Jag är älskad."
Kommentarer:
Trackback
