Mardrömmarnas återkomst
Jag drömmer om blod
Så mycket tjockt varmrött blod har jag inte sett på säkert ett par år, om jag minns rätt. Och mitt i allt det kletiga, Lillebror. Flera nätter i rad nu har jag vaknat mitt i natten, helt uppskrämd. Två nätter har jag gråtit, av chocken. Natten till idag låg jag mest och drog mig i håret. Nästan maniskt. Ville inte ens väcka Misse, ville bara få undan allt blod.
Det känns inte som att själva drömmen är det värsta, snarare:
1. Tröttheten
Jag kommer inte igång, jag blir mest dåsig och lite ledsen.
2. Rädslan för föraningar
Jag tror ibland lite för mycket på sånt här och jag klarar inte riktigt av att ha honom så långt bort helt utom kontroll, särskilt när jag drömmer sånt här. När det blir så verkligt. Jag blir tvungen att skriva sms mitt i natten och blir bara ännu oroligare när han inte svarar.
Det känns ruggigt att sätta sig på jobbet som om inget hänt och jag ska vara glad och trevlig, när jag bara för någon timme sedan hittade min älskade Lillebror badandes i tjockt mörkt blod. Helt trasig.
Alltså, missförstå mig rätt, jag vet att det är drömmar och inget mer och man kan inte gå och oroa sig hela tiden. Men bilderna är ju så otäcka, det påverkar hela dagarna.
Kanske borde skaffa mig en personlig drömanalytiker.
Så mycket tjockt varmrött blod har jag inte sett på säkert ett par år, om jag minns rätt. Och mitt i allt det kletiga, Lillebror. Flera nätter i rad nu har jag vaknat mitt i natten, helt uppskrämd. Två nätter har jag gråtit, av chocken. Natten till idag låg jag mest och drog mig i håret. Nästan maniskt. Ville inte ens väcka Misse, ville bara få undan allt blod.
Det känns inte som att själva drömmen är det värsta, snarare:
1. Tröttheten
Jag kommer inte igång, jag blir mest dåsig och lite ledsen.
2. Rädslan för föraningar
Jag tror ibland lite för mycket på sånt här och jag klarar inte riktigt av att ha honom så långt bort helt utom kontroll, särskilt när jag drömmer sånt här. När det blir så verkligt. Jag blir tvungen att skriva sms mitt i natten och blir bara ännu oroligare när han inte svarar.
Det känns ruggigt att sätta sig på jobbet som om inget hänt och jag ska vara glad och trevlig, när jag bara för någon timme sedan hittade min älskade Lillebror badandes i tjockt mörkt blod. Helt trasig.
Alltså, missförstå mig rätt, jag vet att det är drömmar och inget mer och man kan inte gå och oroa sig hela tiden. Men bilderna är ju så otäcka, det påverkar hela dagarna.
Kanske borde skaffa mig en personlig drömanalytiker.
Kommentarer:
Postat av: Anonym
väck misse nästa gång
Trackback