Vad var felet?
Nej, det känns nu, att det är det här som är felet. Jag orkar helt enkelt inte med alla mina arbetsuppgifter. Jag trodde att det skulle funka, att det skulle hålla, men ack så fel jag har. Jag har tagit mig vatten över huvudet, det är helt klart. Det tydligaste tecknet är att jag har sån ångest när jag tänker på mitt jobb. Inte bara på söndagkvällarna, utan varenda jävla kväll.
Jag har roligt på mitt jobb, det kan jag inte föneka. Det är faktiskt jätteroligt till och från! Men när det där från kommer, och jag inte vet var jag ska börja, för att jag har helt kortslutning i huvudet, då vet jag att det är för mycket. Att ha lagom med jobb, det är att precis hinna med sina arbetsuppgifter, kanske att man får sitta över någon timme i veckan, det vore det optimala. Men som det ser ut här, så har jag i skrivande stund ca 25 uppgifter att hinna med innan jag går på semester. Det är allt ifrån 5-minutersåtaganden till 2-veckorsprojekt. Och det är alltså utöver mina dagliga uppgifter och det faktum att jag i tre veckor till går på två tjänster.
Jag är nollställd. Helt och hållet. Istället för att ta tag i allt som skall göras sitter jag och bloggar. Bra jobbat.
Konsigt att vissa gråter sig till sömns i ren hjälplöshet.
Varför kan jag inte be om hjälp? Vem fan ska man be? ALLA HAR JU SEMESTER!!
Visst, man kan bara göra sitt bästa, inte mer än så. Men oavsett hur bra jag gjort det jag hinner med, så får jag likförbannat skäll för att jag inte hunnit med det andra. Och jag vill inte ha skäll. Jag är en duktig tjej, som gör det jag blir tillsagd. Och mer därtill.
Är det jag själv som målar in mig i den onda röda cirkeln?
Jag har roligt på mitt jobb, det kan jag inte föneka. Det är faktiskt jätteroligt till och från! Men när det där från kommer, och jag inte vet var jag ska börja, för att jag har helt kortslutning i huvudet, då vet jag att det är för mycket. Att ha lagom med jobb, det är att precis hinna med sina arbetsuppgifter, kanske att man får sitta över någon timme i veckan, det vore det optimala. Men som det ser ut här, så har jag i skrivande stund ca 25 uppgifter att hinna med innan jag går på semester. Det är allt ifrån 5-minutersåtaganden till 2-veckorsprojekt. Och det är alltså utöver mina dagliga uppgifter och det faktum att jag i tre veckor till går på två tjänster.
Jag är nollställd. Helt och hållet. Istället för att ta tag i allt som skall göras sitter jag och bloggar. Bra jobbat.
Konsigt att vissa gråter sig till sömns i ren hjälplöshet.
Varför kan jag inte be om hjälp? Vem fan ska man be? ALLA HAR JU SEMESTER!!
Visst, man kan bara göra sitt bästa, inte mer än så. Men oavsett hur bra jag gjort det jag hinner med, så får jag likförbannat skäll för att jag inte hunnit med det andra. Och jag vill inte ha skäll. Jag är en duktig tjej, som gör det jag blir tillsagd. Och mer därtill.
Är det jag själv som målar in mig i den onda röda cirkeln?
Kommentarer:
Trackback