Plingeling nu tåget ... får vänta?
Det fanns en tid när jag åkte mycket tåg. Var jag än skulle åkte jag tåg. Ja, inte inne i stan förstås, men så fort jag skulle ta mig någonstans utomsocknes så färdades jag med tåg.
Jag tycker om att åka tåg. Man kan sitta och se på naturen (sist såg jag vildsvin!), lyssna på musik och bara lata sig. Det har inte varit så dyrt heller under högglansdagarna. Nu finns det till och med vägguttag på var och varannan plats på tågen så nu kan man koppla in burken och kolla på film medan man åker. Hur bra som helst.
Det jag skulle komma till är att högglansdagarna nu är över. Jag gick alldeles nyss in på SJs hemsida och kollade vad det skulle kosta att förflytta mig och Misse till Dalarna nästa helg och jag tappade hakan. Bara hemresan skulle gå på över 1100 spänn!! Då har jag inte ens kollat uppresan. Det är härmed uteslutet att resa per järnväg. Vi behöver hitta en bil vi kan låna över helgen.
Vad beror detta pris på nu då?
Misse är för gammal, jag är ute i på tok för o-god tid, och så tror jag att priserna faktiskt är högre än under högglansdagarna. I vilket fall suger det. För de pengarna kommer vi inte bara upp och ner igen med en bil, utan förmodligen även fram och tillbaka till leksand säkert två gånger.
Varför äger jag ingen bil?
För att jag inte har råd!
Var sluter sig cirkeln?
Ingenstans!
Jag har absolut ingen aning om hur jag ska ställa mig inför detta. Tågen har (av en förklarlig anledning) alltid legat mig varmt om hjärtat, det är miljövänligt och avslappnat. Men nu, det är som om den gamla trofasta järnvägen sviker mig. Det känns tråkigt att tåget inte är ett självklart val när man ska resa så långt som 50 mil. Det känns jättetråkigt tycker jag.
Jag sade faktiskt sist jag var hemma att NU nu är det sista gången jag reser med tåg för att hälsa på hemma. I fortsättningen blir det bil. För nu står det inte på innan jag också är för gammal för att resa billigt. Det är tamejfan billigare att hyra en bil än att åka tåg en enda väg.
....man kanske ska hyra en bil?
Jag tycker om att åka tåg. Man kan sitta och se på naturen (sist såg jag vildsvin!), lyssna på musik och bara lata sig. Det har inte varit så dyrt heller under högglansdagarna. Nu finns det till och med vägguttag på var och varannan plats på tågen så nu kan man koppla in burken och kolla på film medan man åker. Hur bra som helst.
Det jag skulle komma till är att högglansdagarna nu är över. Jag gick alldeles nyss in på SJs hemsida och kollade vad det skulle kosta att förflytta mig och Misse till Dalarna nästa helg och jag tappade hakan. Bara hemresan skulle gå på över 1100 spänn!! Då har jag inte ens kollat uppresan. Det är härmed uteslutet att resa per järnväg. Vi behöver hitta en bil vi kan låna över helgen.
Vad beror detta pris på nu då?
Misse är för gammal, jag är ute i på tok för o-god tid, och så tror jag att priserna faktiskt är högre än under högglansdagarna. I vilket fall suger det. För de pengarna kommer vi inte bara upp och ner igen med en bil, utan förmodligen även fram och tillbaka till leksand säkert två gånger.
Varför äger jag ingen bil?
För att jag inte har råd!
Var sluter sig cirkeln?
Ingenstans!
Jag har absolut ingen aning om hur jag ska ställa mig inför detta. Tågen har (av en förklarlig anledning) alltid legat mig varmt om hjärtat, det är miljövänligt och avslappnat. Men nu, det är som om den gamla trofasta järnvägen sviker mig. Det känns tråkigt att tåget inte är ett självklart val när man ska resa så långt som 50 mil. Det känns jättetråkigt tycker jag.
Jag sade faktiskt sist jag var hemma att NU nu är det sista gången jag reser med tåg för att hälsa på hemma. I fortsättningen blir det bil. För nu står det inte på innan jag också är för gammal för att resa billigt. Det är tamejfan billigare att hyra en bil än att åka tåg en enda väg.
....man kanske ska hyra en bil?
Kommentarer:
Trackback