SARIS DRÖMMAR

Att det gör så ont när knoppar brister, det är för att de där knopparna är insikter.

Insikter gör alltid lite ont, även om de är bra. Anledningen till det är att man inser något som man kanske inte var beredd på.

Men värst är det om någon slår en i ansiktet och säger hur det är.

Man kanske har anat men inte vågat erkänna för sig själv.

Ibland är det bra, att få den där smällen. Att kunna hänge sig åt det nya med insikten om. Innan det är för sent

Men ibland gör det bara ont, och man försöker stanna kvar, förtränga det där nya. Klara det ändå.

---

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan 
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
                              och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider  -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra  -
svårt att vilja stanna
                              och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden  -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
                              som skapar världen.

Karin Boye