inget att göra
Jag är ledsen och deppig idag.
Orsak: Mitt jobb. Till största del i vilket fall.
Jag sade bestämt till mig själv att nu ska jag inte ta på mig mer jobb innan jag får löneförhöjning. Jag har inte fått en krona mer i lön efter jag tog på mig ensamt ansvar för både inköp och marknadsföring på det här gudsförgätna bunker-kontoret. Varför? Det låter jätteviktigt och proffsigt och roligt men är tamejfan bara slitgöra och morsigare tjänst får man leta efter.
Jag jobbar som ett svin men får bara betalt likt en gammal gris. Jag känner folk inom vården som tjänar mer än vad jag gör (inget ont om er som jobbar inom vården, jag vet att ni sliter lika hårt som jag). Jag skulle helst av allt bara ta en paus från jobbet, göra vad som helst, ligga hemma eller hos någon annan, men inte jobba. Men nu kan man inte det, för nu har vi en ny regering, så nu får man inte kurera sitt psyke längre, inte utan intyg i vilket fall. Att ligga på sofflocket är plötsligt så pass straffbart, att man inte ska leva längre. Och om man är envis, så får man leva, på ett paket snabbnudlar per dag.
Det kanske kan vara ok om man är arbetslös och inte har något bra för sig, men alla ni stackare som studerar, jag undrar hur era hjärnor kommer tackla den dieten. Det slutar med att man inte har råd att äta som student, och har man inte råd att äta lär man sig inget, och lär man sig inget så får man inget jobb, och så får man gå på snabb-nudlar resten av livet.
Jag är ganska lyckligt lottad ändå, som har ett halvtaskigt slit-jobb. För jag har fast jobb. Jag sitter inte i skiten som många andra, även om jag gärna tror det, tisdageftermiddagar som dessa, när allt bara hopar och klumpar sig, i både hals och mage, och jag inget får gjort, mer än att oja mig över listan som bara blir längre och längre. Det är mitt psyke det är fel på. Inte jobbet.
Stålmannen slutade, fick annat jobb.
---
Jag behöver dig nu ju. Jag behöver dina armar och din värme och dina andetag mot halsen så att jag orkar den här hösten också. Jag behöver ditt stöd.
Trilla inte ner i hålet.
Orsak: Mitt jobb. Till största del i vilket fall.
Jag sade bestämt till mig själv att nu ska jag inte ta på mig mer jobb innan jag får löneförhöjning. Jag har inte fått en krona mer i lön efter jag tog på mig ensamt ansvar för både inköp och marknadsföring på det här gudsförgätna bunker-kontoret. Varför? Det låter jätteviktigt och proffsigt och roligt men är tamejfan bara slitgöra och morsigare tjänst får man leta efter.
Jag jobbar som ett svin men får bara betalt likt en gammal gris. Jag känner folk inom vården som tjänar mer än vad jag gör (inget ont om er som jobbar inom vården, jag vet att ni sliter lika hårt som jag). Jag skulle helst av allt bara ta en paus från jobbet, göra vad som helst, ligga hemma eller hos någon annan, men inte jobba. Men nu kan man inte det, för nu har vi en ny regering, så nu får man inte kurera sitt psyke längre, inte utan intyg i vilket fall. Att ligga på sofflocket är plötsligt så pass straffbart, att man inte ska leva längre. Och om man är envis, så får man leva, på ett paket snabbnudlar per dag.
Det kanske kan vara ok om man är arbetslös och inte har något bra för sig, men alla ni stackare som studerar, jag undrar hur era hjärnor kommer tackla den dieten. Det slutar med att man inte har råd att äta som student, och har man inte råd att äta lär man sig inget, och lär man sig inget så får man inget jobb, och så får man gå på snabb-nudlar resten av livet.
Jag är ganska lyckligt lottad ändå, som har ett halvtaskigt slit-jobb. För jag har fast jobb. Jag sitter inte i skiten som många andra, även om jag gärna tror det, tisdageftermiddagar som dessa, när allt bara hopar och klumpar sig, i både hals och mage, och jag inget får gjort, mer än att oja mig över listan som bara blir längre och längre. Det är mitt psyke det är fel på. Inte jobbet.
Stålmannen slutade, fick annat jobb.
---
Jag behöver dig nu ju. Jag behöver dina armar och din värme och dina andetag mot halsen så att jag orkar den här hösten också. Jag behöver ditt stöd.
Trilla inte ner i hålet.
Kommentarer:
Trackback