nattsuddaren
Det händer att jag får märkliga bett under natten. Som myggbett ungefär, men lite värre fast samma. De är liksom lite strörre till ytan än myggbett, och lite rödare, och jag kliar sönder dem snabbare än myggbett, tigerbalsam hjälper knappt. Men kliet känns som samma. Betten hamnar gärna bredvid varandra i små klungor eller rader. På min vad har jag två bredvid varandra, på ankeln på andra benet har jag tre i klunga, på höften sitter -hör och häpna- åtta bett i en liten solfjäder. På skuldran sitter ett eller två, jag har svårt att känna. Det här mönstret gör att jag tror att det är små löss eller loppor som kryper omkring och biter mig. Mikael får inga bett, bara när inte jag sover i samma säng, om jag är bortrest eller så. Hos svärmor får Glenn, men inte hon.
Troligtvis är det katterna som släpar in diverse småkryp, där en viss sort fattat tycke för mitt söta varma blod. Men jag läste en artikel för ett par månader sedan om "vägglöss", vilket ändå får mig att misstänka att jag för ett par år sedan rest till något varmt land och tagit med mig dem hem i en väska. Synd bara att jag inte har något som helst minne av någon Thailand- eller Maldivernaresa. När jag läser om dem på Anticimex, så har jag egentligen inga av tecknen hos oss, mer än just mina bett, vilket ändå får mig att tänka att det är något annat litet oskyldigt -dock hungrigt- kryp.
Inatt drömde jag om det som ger mig betten.
Jag sov, vilket ju var sant, men vaknade i min egen säng av att det kröp på kroppen. Det kändes även som om det fanns något på min mun. Förskräckt såg jag mig själv ovanifrån med pyttesmå gulbruna larver på munnen, en av dem var i god färd med att göra ett hål i läppen. Det fanns fler pyttesmå larver i sängen och jag försökte skaka bort dem från min kropp. När jag var tillbaka i min kropp såg jag en gräshoppeliknande insekt på sängkanten. Jag tog en pensel från nattduksbordet (japp) och föste ned gräshoppan från sängen ner på golvet. Det kom genast en till som kröp/skuttade upp på mitt lår, jag tog penseln och föste ned den med, till slut var där tre stycken som vägrade vara på golvet och skuttade runt mig i sängen, jag gjorde vad jag kunde med penseln.
Sedan vaknade jag av att jag gnydde att jag inte ville ha dem i ansiktet. Mikael hade rest sig på armbågen bredvid mig och strök mig över ansiktet och viskade att katterna inte var ens nära, jag svarade att det var massa flugor, och vände mig om igen. Efter det hade jag jättesvårt att somna om. Det brukar jag inte ha. Men jag ville verkligen inte tillbaka till drömmen om insekterna. Så jag låg och vred mig från halvfyra till klockan ringde, förmodligen har jag faktiskt somnat om en stund, men inte särskilt djupt.
Det kan vara fullmånen.
Troligtvis är det katterna som släpar in diverse småkryp, där en viss sort fattat tycke för mitt söta varma blod. Men jag läste en artikel för ett par månader sedan om "vägglöss", vilket ändå får mig att misstänka att jag för ett par år sedan rest till något varmt land och tagit med mig dem hem i en väska. Synd bara att jag inte har något som helst minne av någon Thailand- eller Maldivernaresa. När jag läser om dem på Anticimex, så har jag egentligen inga av tecknen hos oss, mer än just mina bett, vilket ändå får mig att tänka att det är något annat litet oskyldigt -dock hungrigt- kryp.
Inatt drömde jag om det som ger mig betten.
Jag sov, vilket ju var sant, men vaknade i min egen säng av att det kröp på kroppen. Det kändes även som om det fanns något på min mun. Förskräckt såg jag mig själv ovanifrån med pyttesmå gulbruna larver på munnen, en av dem var i god färd med att göra ett hål i läppen. Det fanns fler pyttesmå larver i sängen och jag försökte skaka bort dem från min kropp. När jag var tillbaka i min kropp såg jag en gräshoppeliknande insekt på sängkanten. Jag tog en pensel från nattduksbordet (japp) och föste ned gräshoppan från sängen ner på golvet. Det kom genast en till som kröp/skuttade upp på mitt lår, jag tog penseln och föste ned den med, till slut var där tre stycken som vägrade vara på golvet och skuttade runt mig i sängen, jag gjorde vad jag kunde med penseln.
Sedan vaknade jag av att jag gnydde att jag inte ville ha dem i ansiktet. Mikael hade rest sig på armbågen bredvid mig och strök mig över ansiktet och viskade att katterna inte var ens nära, jag svarade att det var massa flugor, och vände mig om igen. Efter det hade jag jättesvårt att somna om. Det brukar jag inte ha. Men jag ville verkligen inte tillbaka till drömmen om insekterna. Så jag låg och vred mig från halvfyra till klockan ringde, förmodligen har jag faktiskt somnat om en stund, men inte särskilt djupt.
Det kan vara fullmånen.
Kommentarer:
Trackback