SARIS DRÖMMAR

Jag blir sån där som jag inte gillar.

-Hur är läget?
-Sådär.
-Hur har helgen varit?
-Jo.
-Har du gjort nåt roligt?
-Nja.
-Vad fin du är idag!
-Konstigt, jag som inte får sova.

Precis det som jag retar mig på hos vissa personer, sådan är jag visst nu. Elisabeth säger att det inte är konstigt, det är en tuff period nu, och du är ledsen, då får man vara sån. Och så skjuter hon ut underläppen, och jag vill bara grina henne rakt upp i ansiktet, men det gör jag inte, jag rycker på axlarna och suckar.

Huvudet fungerar inte. Jag kan inte hålla ordning på mina tankar, de bara flyger och far, och jag vill helst av allt få de där sabla nycklarna så att jag kan retirera i nya lyan och måla, tapetsera och bara vara själv. Jag knarkar inredningsprogram för att fly verkligheten. Klickar ner bilder på färger och detaljer jag gillar och drömmer om att ha all tid i världen för att sätta färg på mitt nya liv, eller på lägenheten till den som ska bo där. Hon den glada tjejen som kommer att ha allt. Till skillnad från mig, som bara går omkring i djup gegga och gyttja och inte tar mig för någonting.

Det är så svårt att beskriva, mitt nuvarande tillstånd. Jag känner mig fysiskt sjuk, mår illa, har ont i huden, svullet tandkött, trötthet, fryser och allmänt slö. Blicken verkar dra sig mot fönstren hela tiden, även om jag de flesta gångerna klarar av att hålla den inomhus.

Det är nog ändå förvirringen som är värst.