Kaos!
Nu är det verkligen kaos i huvudet. Jag har haft en praktiskt taget sömnlös natt för första gången på jag vet inte hur länge. Tiden gick bara inte. Jag provade alla möjliga sovställningar, frös lite, handen över ansiktet kändes som en rugbymask och tankarna svämmade över. Jag tänker på nya lägenheten, praktiskt, hur den ska inredas, när jag ska hinna måla och tapetsera, hur jag ska ha råd, när jag ska boka upp kompisar för flytthjälp, hjälp jag äger ingen dammsugare! Måste skriva upp det. Hinner bror komma ner och hjälpa mig bygga? När får jag egentligen nycklarna? Hur monterar man en jättestor skiva en bit ut från väggen?
Och mellan varje tanke - hur har Misse det?
Vad har han för typ av ångest nu? Vilken grad?
Plötsligt mitt i allt smeker någon bort min lugg från ansiktet och rätar till täcket. Jag känner det så tydligt, och det ilar i hela magen, för jag är ju klarvaken. Jag tror att det är Misse, men vågar inte förtjäna det, så det är nog någon annan. Kanske mamma. Eller mormor. Lite läskigt är det trots allt, för luggen brukar inte fara omkring i ett mörkt stilla rum, och täcken förflyttar sig inte helt av sig själva över knän.
När jag vände mig om kunde jag inte somna mer än tidigare, och kaoset fortsätter färga hela dagen. Jag har en klump i magen och gillar inte alls läget.
Och mellan varje tanke - hur har Misse det?
Vad har han för typ av ångest nu? Vilken grad?
Plötsligt mitt i allt smeker någon bort min lugg från ansiktet och rätar till täcket. Jag känner det så tydligt, och det ilar i hela magen, för jag är ju klarvaken. Jag tror att det är Misse, men vågar inte förtjäna det, så det är nog någon annan. Kanske mamma. Eller mormor. Lite läskigt är det trots allt, för luggen brukar inte fara omkring i ett mörkt stilla rum, och täcken förflyttar sig inte helt av sig själva över knän.
När jag vände mig om kunde jag inte somna mer än tidigare, och kaoset fortsätter färga hela dagen. Jag har en klump i magen och gillar inte alls läget.
Kommentarer:
Trackback