6-3 till landet
När jag körde in på grusvägen märkte jag att jag ökade farten successivt. Låg i säkert 60 kmh genom kurvorna. Kanske, tänkte jag, ökar jag farten för att liksom snabba på livet lite. För om jag stressar upp mig nu, så kommer det här jobbiga besöket i huset att gå lite fortare, än om jag är avslappnad och långsam, tänkte jag. Så jag låg på.
Det är något alldeles speciellt att köra lite för fort på grusväg. Sådär så att man måste visa tänderna i kurvorna, för tänk om det släpper, tänk om hjulen tappar taget i kurvan, det hade ju verkligen varit dåligt. Men det är ju sjukt spännande. Ett poäng till landet för lite extra adrenalin.
Såklart gick besöket lite snabbare än vad det skulle ha gjort. Diverse saker och två småsura katter lastades in och ganska snart var vi på väg i motsatt riktning igen. Stämningen i baksätet lättade snart och katterna lade sig tätt tillsammans i den gemensamma buren och somnade (!).
Att få komma hem och släppa ut sina älskade småkillar efter en vecka isär var helt obeskrivligt skönt. De fann sig direkt, gav fan i spårvagnar och stadsljud utanför, hittade snabbt till både mat, vatten och toa och var nog mest glada att bo med mig igen. Deras varma små kurrande kroppar jamade efter mig hela eftermiddagen, jag har förföljts av sängkammarblickar och svansar runt benen. Känns oerhört skönt att saknandet varit ömsesidigt. Brrr-iaao.
Dessvärre har jag fyra däck i bilen. Fyra däck som jag inte vet vilken bil de hör till. Fyra däck som jag inte vet om jag ska kasta eller spara fälgarna. Fyra däck med spindelnät och mossa på. Fyra fula däck bak i Lilla Röd. Dåligt.
Det är något alldeles speciellt att köra lite för fort på grusväg. Sådär så att man måste visa tänderna i kurvorna, för tänk om det släpper, tänk om hjulen tappar taget i kurvan, det hade ju verkligen varit dåligt. Men det är ju sjukt spännande. Ett poäng till landet för lite extra adrenalin.
Såklart gick besöket lite snabbare än vad det skulle ha gjort. Diverse saker och två småsura katter lastades in och ganska snart var vi på väg i motsatt riktning igen. Stämningen i baksätet lättade snart och katterna lade sig tätt tillsammans i den gemensamma buren och somnade (!).
Att få komma hem och släppa ut sina älskade småkillar efter en vecka isär var helt obeskrivligt skönt. De fann sig direkt, gav fan i spårvagnar och stadsljud utanför, hittade snabbt till både mat, vatten och toa och var nog mest glada att bo med mig igen. Deras varma små kurrande kroppar jamade efter mig hela eftermiddagen, jag har förföljts av sängkammarblickar och svansar runt benen. Känns oerhört skönt att saknandet varit ömsesidigt. Brrr-iaao.
Dessvärre har jag fyra däck i bilen. Fyra däck som jag inte vet vilken bil de hör till. Fyra däck som jag inte vet om jag ska kasta eller spara fälgarna. Fyra däck med spindelnät och mossa på. Fyra fula däck bak i Lilla Röd. Dåligt.
Kommentarer:
Trackback