SARIS DRÖMMAR

Nu är det inte långt kvar. Söndagsångesten smyger sig på och den här sista veckan känns skimrande som av guld, allt ljus är så gult och glittrande. Som i en reklamfilm. Måndag och framåt känns som svarta moln och åska.

Det kommer såklart bli väldigt skönt att komma tillbaka till jobbet, jag ser fram emot många uppgifter och kontakter, kunder jag saknat och kollegor jag tycker om. Förresten kanske jag inte kommer tillbaka förrän onsdag om jag har tur.

Men det är något speciellt med de sista semesterdagarna. Som om de är de sista i livet, som om det är nu det gäller, det är nu jag har min sista chans till avslappning, skratt och hoppsa-steg. Ungefär som de sista dagarna före studenten, sista dagarna före vuxenlivet. Inte konstigt att jag har plötsligt har söndagsångest, när jag ska vrida tillbaka dygnsrytmen minst 4-5 timmar. Vuxenångest kanske det borde heta. Tjugohundratio bjöd på fyra veckor, som blev tre efter en tung feber-förkylning. Men dessa tre (jaja två-och-en-halv) veckor som har gått har verkligen varit helt underbara. Avlslappnad I am, som Yoda hade sagt.

Kunde inte ha varit en bättre semester.