Åh Sara, kom ut ikväll.
Senaste kvällarna jag har åkt spårvagn hem sent (nough said) så har den här gått varm i mina lurar. Jag vet inte om det är titeln eller takten eller gitarrerna eller rösten eller texten, men den är vansinnigt skön att åka hem till. Ray LaMontagne har ett fantastiskt skönt sound och jag vill helst gifta mig med honom. Idag gick jag från att lyssna på texten till att lyssna på fröskidan eller maraccasen eller vad det nu är som rasslar till efter varje textrad. Jag har alltså lyssnat på låten 3-4 ggr på hemvägen och bara koncentrerat mig på rasslet. Spännande.
När spårvagnsdörrarna öppnas snöar det in och en snöflinga letar sig fram ända till mitt ansikte och allt är magiskt. Med musiken och snön och vagnens rörelser. Livet är bra skönt ibland.
Plus att reklamen på vagnen säger att man inte behöver betala ens 1000 kronor för en gitarr, är det sanning?
När spårvagnsdörrarna öppnas snöar det in och en snöflinga letar sig fram ända till mitt ansikte och allt är magiskt. Med musiken och snön och vagnens rörelser. Livet är bra skönt ibland.
Plus att reklamen på vagnen säger att man inte behöver betala ens 1000 kronor för en gitarr, är det sanning?
Kommentarer:
Trackback