SARIS DRÖMMAR

Jag är en ond människa.
Eller det är jag egentligen inte, men jag sätter mig själv i klistret as I speak.
Min sambo Misse har uttryckligt sagt att han inte under några som helst omständigheter -inte ens om världen går under på alla andra platser- kommer att vilja bo i Göteborg igen. Det känns lite ledsamt och sorgligt, för det vill jag. Klistret jag sätter mig i nu, är att jag är på väg till banken i nästa vecka för att kolla på lån till den där rikemanslägenheten i det här huset:

Jag har inte pratat med Misse om hur det kommer bli, om det finns någon chans till boende där eller vad som kommer hända, det enda jag vet är att jag älskar lägenheten och att jag hade trivts som fisken i vattnet där. Jag antar att jag tänker lite löst att - det här får ödet avgöra. Om jag ens får lägenheten så är det en diskussion som passar bättre då än innan. För även om vi inte kommer att bo där gemensamt, så är det en bra investering, att äga en lägenhet någorlunda centralt i Göteborg. Fan, det är väl inte värre än att man hyr ut, och säljer när det är dags för hus?

Men jag ville gärna inreda och bo.
Det värsta är att jag har råd med den.