2-1 till landet
Idag vaknade jag till fåglarnas kvitter.
Fönstret står öppet på nätterna och ibland vaknar jag av regndroppar mot klippan utanför, idag vaknade jag av fågelkvitter. Det är så himla lyxigt att vakna så, solen skiner in genom fönstret och det är helt tyst sånär som på fåglarna. Då och då hör jag hur gräset prasslar när vinden kör fingrarna genom det.
Koltrasten har verkligen ett vackert läte. 2-0 till landet.
Lyssna här via P2-fågeln
---
Jag tog hem en tvättkorg från nya lgh som säljaren lämnat av okänd anledning.
En sån stor vit i plastnät med lock på.
Inte kunde jag ana att det var en dödsfälla.
Nästa eftermiddag när jag kom hem från jobbet såg jag något mörkt i tvättkorgen.
Där låg en koltrasthona.
Från ingenstans kom gråten. Hulkande.
Jag var så ledsen för att jag inte tänkt längre, att jag inte sett faran med att ha en hög "bur" på verandan. Förmodligen har hon stressats ditåt av katterna, flugit mot fönstret och rasat ner i korgen. Locket hade vänt sig över henne och hon var fångad. Säkert har hon skrämts till döds, för hon hade inga allvarliga synliga skador. Jag blev så ledsen.
När katterna släpar in djur (läs: fåglar) så känner jag mest äckel och leda. Jag tar hand om alla kadaver och fjädrar och suckar högt medan jag gör det. Men det är på något sätt naturens gång, att rovdjur tar byten.
Men den här gången var det på sätt och vis mitt fel. Det känns.
Tänk om hon har hungriga ungar därute nu.
2-1 till landet.
