Tack väg.
Det är så här.
Att när man åker bil mycket och länge varje dag så får man hitta saker som håller en vaken. Saker som får tiden att gå. Jag har under de här åren sysselsatt mig med ljudböcker, podsändningar från Sveriges Radio, mängder med musik och ännu lite fler böcker.
Utöver nötandet på trumhinnorna har jag även hittat på egna billekar för att inte somna vid ratten. En billek som jag flitigt har lekt är göra-ord-eller-namn-för-den-delen-av-bokstäverna-i-registreringsnumren. Ibland långa fina akademiska ord, ibland påhittade utländska namn för att få ihop det (fler än två x kan nämligen vara lite svårt på morgonen annars).
Utöver billekarna har jag uppfunnit lite egna tvångstankar.
En tångstanke som jag haft, som under alla dessa år aldrig uppfyllts är: vara-helt-ensam-på-norrmannebo-rakan. I vilket fall inte som jag någonsin lagt märke till. Det är en raksträcka på ca 2 km som det är stort sett omöjligt att vara ensam på. Antingen får man möte direkt, och då är det kört, eller så är man bara ett par hundra meter från kurvan, så kommer någon bakom en över krönet 2 km bort och så är det klippt.
Men igår.
Igår kväll så var jag helt ensam. Hela långa rakan, utan möte, utan några lyktor långt bakom.
Jag tänkte att det är för att det är över nu. Jag fick högsta vinsten sista veckan, som ett tack från vägen liksom.
Tack själv kära väg, för att du låtit mig klara varenda kurva, trots glassar, sms, klädombyten, flugor i ögonen, sömnighet, utspillda muggar, getingar och katter på vägen.
Nu känns det helt tomt.
Inte ens någon idé med namnleken längre.
Ska bli gött att börja cykla efter semestern.
Att när man åker bil mycket och länge varje dag så får man hitta saker som håller en vaken. Saker som får tiden att gå. Jag har under de här åren sysselsatt mig med ljudböcker, podsändningar från Sveriges Radio, mängder med musik och ännu lite fler böcker.
Utöver nötandet på trumhinnorna har jag även hittat på egna billekar för att inte somna vid ratten. En billek som jag flitigt har lekt är göra-ord-eller-namn-för-den-delen-av-bokstäverna-i-registreringsnumren. Ibland långa fina akademiska ord, ibland påhittade utländska namn för att få ihop det (fler än två x kan nämligen vara lite svårt på morgonen annars).
Utöver billekarna har jag uppfunnit lite egna tvångstankar.
En tångstanke som jag haft, som under alla dessa år aldrig uppfyllts är: vara-helt-ensam-på-norrmannebo-rakan. I vilket fall inte som jag någonsin lagt märke till. Det är en raksträcka på ca 2 km som det är stort sett omöjligt att vara ensam på. Antingen får man möte direkt, och då är det kört, eller så är man bara ett par hundra meter från kurvan, så kommer någon bakom en över krönet 2 km bort och så är det klippt.
Men igår.
Igår kväll så var jag helt ensam. Hela långa rakan, utan möte, utan några lyktor långt bakom.
Jag tänkte att det är för att det är över nu. Jag fick högsta vinsten sista veckan, som ett tack från vägen liksom.
Tack själv kära väg, för att du låtit mig klara varenda kurva, trots glassar, sms, klädombyten, flugor i ögonen, sömnighet, utspillda muggar, getingar och katter på vägen.
Nu känns det helt tomt.
Inte ens någon idé med namnleken längre.
Ska bli gött att börja cykla efter semestern.
Kommentarer:
Trackback