ride'em in.
Jag följde med några vänner till High Chaparral i helgen. Det var verkligen en upplevelse, parken, som festen, som vännerna. Här är lite som hänt:
Jag och Limpan började med en piss i skogen, hittade en knallpulverring och jublade.
Knallpulverpistoler inhandlades.
Vi åkte tåg (eller Ånglok kallades det, men varenda jävel vet väl skillanden på lok och vagn?) och blev rånade som sig bör.
Vi åt svindyr mexicansk mat som inte ens var god, men som serverades av en ännu otrevligare bamba-tant, nästan värt det. Redan här sköts det i luften väldigt mycket.
Jag bjöd MrGreen på en liten Tequila i Old Mexico men tog själv en stor. Med salt över hela bardisken fast det var mitt på dan och vi var nästan nyktra.
Vi gick på stuntshow och åt glass. Limpan glömde sin knallpulverpicka på läktaren.
Jag och Limpan åkte polsk ful-karusell för en tjuga, men vi fick nog åka för 40 spänn. Vi skrattade så vi grät, förlorade all saliv i nummen, och fick trevliga krämpor såsom nackspärr och stela muskler. Jag kan tex inte se döda vinkeln när jag kör bil, och inte heller lyfta något med vänster arm för det gör så ont i vingen.
Varje gång vi gick förbi Snea Huset hade en visning precis börjat, så dörren var stängd.
Vi kallade några i gänget för alkisar för att de ville ta en öl, övertalade dem att göra nåt kul, sedan när de gick iväg tog vi andra en öl.
Vi gick till den där automatiska tjuren, men de hade stängt.
Vi gick på saloonen på någon sorts musikalaktivitet. Cancan var en överdrift, det var mest Rednex-covers. Leo satt i mitt knä tills jag inte hade blod i mer än fötterna, då bytte vi plats.
Vi gick till stugan och grillade, jag hade i vanlig ordning bara sprit och godis med mig, men hade tur och fick mat av de andra, åt två hamburgare för att kompensera den magra lunchen.
Vi buggade och foxtrottade på saloonen. Dåligt med Linedance, men några tappra försök blev det.
Vi såg en tjej som hade kjolen mellan skinkorna, och undrade hur lång tid det skulle ta innan hon upptäckte det.
Vi letade efter några rednecks på campingen att efterfesta med, men det var mest barnfamiljer och töntar med ontz-ontz-musik där, så vi gick hem.
Vår egen mexikanare hittade en lång kille som han ville bära hem, killen påstod att han vägde 90 kg men det trodde ingen på, förrän efter kanske 20 meter.
Tristess på campingområdet leder till skittråkiga diskussioner.
Efter en del drama muttrade Limpan att hon skulle gå ut och skjuta sin man med knallpulverpistol, i Hello-Kitty-pyamas.
Natt.
Nille kommer hem någon gång efter gryningen, har "supit bort" sin sombrero vid vattenrutchkanan, däckar naken i timmerstugan. Hans träskor står på bron. Som en riktig Trapper.
Jag och Limpan väckte grabbarna med grill-locks-tamburin och skönsång: Vad du är sööt min käära lilla ponny, vad du är snääll min kära lilla häst, du säger ingenting, min kära lilla ponny, men du är den jag gillar bäst! Otroligt populärt.
Tessan & Jocke körde över kalla bananer som grillades mitt i natten men aldrig åts. De har säkert choklad kvar i däcket fortfarande.
Vi skulle gå på Big Bengts museum, men blev snåla och gick i hans affär istället, killarna köpte lite billiga kavajer, jag köpte inget. Men funderade på en toalettborste i vulgärt porslin.
Vi låg på gräset och åt övermogna vattniga jordgubbar och väntade på de andra.
Vi kom på att vi inte behövde vänta mer och åkte till Lager 157.
Vi åkte hem.
Jag och Limpan började med en piss i skogen, hittade en knallpulverring och jublade.
Knallpulverpistoler inhandlades.
Vi åkte tåg (eller Ånglok kallades det, men varenda jävel vet väl skillanden på lok och vagn?) och blev rånade som sig bör.
Vi åt svindyr mexicansk mat som inte ens var god, men som serverades av en ännu otrevligare bamba-tant, nästan värt det. Redan här sköts det i luften väldigt mycket.
Jag bjöd MrGreen på en liten Tequila i Old Mexico men tog själv en stor. Med salt över hela bardisken fast det var mitt på dan och vi var nästan nyktra.
Vi gick på stuntshow och åt glass. Limpan glömde sin knallpulverpicka på läktaren.
Jag och Limpan åkte polsk ful-karusell för en tjuga, men vi fick nog åka för 40 spänn. Vi skrattade så vi grät, förlorade all saliv i nummen, och fick trevliga krämpor såsom nackspärr och stela muskler. Jag kan tex inte se döda vinkeln när jag kör bil, och inte heller lyfta något med vänster arm för det gör så ont i vingen.
Varje gång vi gick förbi Snea Huset hade en visning precis börjat, så dörren var stängd.
Vi kallade några i gänget för alkisar för att de ville ta en öl, övertalade dem att göra nåt kul, sedan när de gick iväg tog vi andra en öl.
Vi gick till den där automatiska tjuren, men de hade stängt.
Vi gick på saloonen på någon sorts musikalaktivitet. Cancan var en överdrift, det var mest Rednex-covers. Leo satt i mitt knä tills jag inte hade blod i mer än fötterna, då bytte vi plats.
Vi gick till stugan och grillade, jag hade i vanlig ordning bara sprit och godis med mig, men hade tur och fick mat av de andra, åt två hamburgare för att kompensera den magra lunchen.
Vi buggade och foxtrottade på saloonen. Dåligt med Linedance, men några tappra försök blev det.
Vi såg en tjej som hade kjolen mellan skinkorna, och undrade hur lång tid det skulle ta innan hon upptäckte det.
Vi letade efter några rednecks på campingen att efterfesta med, men det var mest barnfamiljer och töntar med ontz-ontz-musik där, så vi gick hem.
Vår egen mexikanare hittade en lång kille som han ville bära hem, killen påstod att han vägde 90 kg men det trodde ingen på, förrän efter kanske 20 meter.
Tristess på campingområdet leder till skittråkiga diskussioner.
Efter en del drama muttrade Limpan att hon skulle gå ut och skjuta sin man med knallpulverpistol, i Hello-Kitty-pyamas.
Natt.
Nille kommer hem någon gång efter gryningen, har "supit bort" sin sombrero vid vattenrutchkanan, däckar naken i timmerstugan. Hans träskor står på bron. Som en riktig Trapper.
Jag och Limpan väckte grabbarna med grill-locks-tamburin och skönsång: Vad du är sööt min käära lilla ponny, vad du är snääll min kära lilla häst, du säger ingenting, min kära lilla ponny, men du är den jag gillar bäst! Otroligt populärt.
Tessan & Jocke körde över kalla bananer som grillades mitt i natten men aldrig åts. De har säkert choklad kvar i däcket fortfarande.
Vi skulle gå på Big Bengts museum, men blev snåla och gick i hans affär istället, killarna köpte lite billiga kavajer, jag köpte inget. Men funderade på en toalettborste i vulgärt porslin.
Vi låg på gräset och åt övermogna vattniga jordgubbar och väntade på de andra.
Vi kom på att vi inte behövde vänta mer och åkte till Lager 157.
Vi åkte hem.
Kommentarer:
Trackback