soc-tant
Jag är en social människa.
Även om jag tror jag är ensamvarg så njuter jag många gånger av ensamhet och tystnad, så jag är tydligen väldigt social.
Hur visar sig detta?
Jag har varit utan Misse i snart 3 månader och redan pratar jag med mig själv. Hemma alltså. Och i bilen. Högt och tydligt. Jag för långa diskussioner med valfri låtsas-person, vardagliga små meningar och kommentarer. Aldrig har jag babblat så mycket med katterna som nu.
Jag faller tillbaka i gamla samborutiner utan sambo.
Igår när jag parkerade bilen så kände jag omställningen i hela kroppen, som jag alltid fick när Misse var hemma, tröttheten omvandlas till styrka. För att jag inte ska vara trött och sur när jag går in genom dörren, för att jag inte ska dö av hunger före maten är klar och få oprovocerade utbrott, så jag klär på mig leendet och går ur bilen. Sedan minns jag att ingen är där, utom katterna och jag. Det känns konstigt och ensamt, så jag pratar med mig själv.
Mest är det ensamt när jag ska somna.
Jag antar att det är helt naturligt för en social person. Eller så är jag galen nu.
Tur att jag känner en hel drös psykjobbare. Eller i vilket fall typ 4.
Även om jag tror jag är ensamvarg så njuter jag många gånger av ensamhet och tystnad, så jag är tydligen väldigt social.
Hur visar sig detta?
Jag har varit utan Misse i snart 3 månader och redan pratar jag med mig själv. Hemma alltså. Och i bilen. Högt och tydligt. Jag för långa diskussioner med valfri låtsas-person, vardagliga små meningar och kommentarer. Aldrig har jag babblat så mycket med katterna som nu.
Jag faller tillbaka i gamla samborutiner utan sambo.
Igår när jag parkerade bilen så kände jag omställningen i hela kroppen, som jag alltid fick när Misse var hemma, tröttheten omvandlas till styrka. För att jag inte ska vara trött och sur när jag går in genom dörren, för att jag inte ska dö av hunger före maten är klar och få oprovocerade utbrott, så jag klär på mig leendet och går ur bilen. Sedan minns jag att ingen är där, utom katterna och jag. Det känns konstigt och ensamt, så jag pratar med mig själv.
Mest är det ensamt när jag ska somna.
Jag antar att det är helt naturligt för en social person. Eller så är jag galen nu.
Tur att jag känner en hel drös psykjobbare. Eller i vilket fall typ 4.
Kommentarer:
Trackback