Vem luktar.
Det regnar inte längre när jag kliver ur bilen.
Jag hoppar över vattenpölarna med mina tofflor, jag bär inte bara dem utan även raggsockor under. Väldigt sexigt och propert. När jag kommer in på bankkontor 1 är det fjorton nummer kvar, och två kassor öppna. Totalt tar det över en halvtimme. Efter bara några minuter ringer telefonen, jag går ut och svarar. Ser en man som påminner om Misse. Det är pappa som ringer, jag frågar om jag är på rätt bank, men hoppas att jag inte är det, det verkar ta tid. Men det är såklart rätt bank. När jag kommer in igen känner jag hur kvavt det är. Jag ställer mig vid ett ståbord och tar fram telefonen, spelar lite patiens medan jag väntar. Numren passerar långsammare än sniglar och jag hinner få ont i ryggslutet. Jag spelar många patienser innan jag tar ett varv i lokalen. Ser att det ligger en lapp på nummerapparaten, det är numret före mitt, och jag byter snabbt. I vilket fall en plats före i kön.
Jag sätter mig mellan två personer på en bänk. Någon av dem luktar riktigt illa.
Till vänster om mig sitter en medelålders kvinna och pratar med vad jag tror är hennes dotter. Hon försöker hänga med i dotterns diskussioner om en fest och någon som betett sig illa, jag hör hur mamman anstränger sig för att vara mer vän än mamma. Det går sådär.
Till höger om mig sitter en lång man med MC-ställ och bandana. Han har liksom inte fällt in flärpen bak på snusnäsduken, så den har liksom vikt sig utåt lite. Oerhört fult. Han har smutsiga händer och lite spretig tunn mustasch. Det kan vara han som luktar.
Det är väldigt många mäniskor på det lilla bankkontoret, ändå lägger jag genast märke till den lila kutryggiga dam som kliver in genom dörren. En man i neongula arbetsbyxor håller upp dörren för henne. Hon har ljust beige trenchcoat och ljusgrön blommig kjol. Inga strumpbyxor som såna tanter brukar ha. Men på hennes vad ser jag något, en tatuering! Den gamla lilla tanten har en decimeterhög ros på sitt ben. Jag kan inte sluta titta. Jag tänker att -sådär kommer varenda jädra tant se ut om 30 år. Men ganska ovanligt idag.
Bakom tanten kommer det in en utländsk kvinna med tvillingvagn.
Hon har sjal runt huvudet och fäller ned sufletten på vagnen när de kommit in. En tjej i övre tonåren kommer fram från ett annat håll och gullar lite med barnen innan hon går förbi och ut. Mamman till tvillingarna tar fram en pappersflagga från BR som barnen storögda tittar på. Hon håller i den en stund, som om hon funderar på vilken av tvillingarna som ska få hålla i flaggan medan de väntar på sin tur, bestämmer sig snabbt för det mest rättvisa alternativet:
Hon river helt sonika flaggan i två delar och ger barnen varsin. De godtar lösningen och vevar lite halvhjärtat med sina flaggdelar innan de fortsätter att titta på alla rörelser i rummet.
Till slut är det min tur.
Damen bakom disken liknar en Gun, men kan inte hjälpa mig.
Det är så typiskt. Tur att jag bytte bank.
Jag går ut i icke-regnet och vidare till bankkontor 2.
Det är tomt på folk. Jag får hjälp direkt.
Trots raggsockor i tofflor.
Jag hoppar över vattenpölarna med mina tofflor, jag bär inte bara dem utan även raggsockor under. Väldigt sexigt och propert. När jag kommer in på bankkontor 1 är det fjorton nummer kvar, och två kassor öppna. Totalt tar det över en halvtimme. Efter bara några minuter ringer telefonen, jag går ut och svarar. Ser en man som påminner om Misse. Det är pappa som ringer, jag frågar om jag är på rätt bank, men hoppas att jag inte är det, det verkar ta tid. Men det är såklart rätt bank. När jag kommer in igen känner jag hur kvavt det är. Jag ställer mig vid ett ståbord och tar fram telefonen, spelar lite patiens medan jag väntar. Numren passerar långsammare än sniglar och jag hinner få ont i ryggslutet. Jag spelar många patienser innan jag tar ett varv i lokalen. Ser att det ligger en lapp på nummerapparaten, det är numret före mitt, och jag byter snabbt. I vilket fall en plats före i kön.
Jag sätter mig mellan två personer på en bänk. Någon av dem luktar riktigt illa.
Till vänster om mig sitter en medelålders kvinna och pratar med vad jag tror är hennes dotter. Hon försöker hänga med i dotterns diskussioner om en fest och någon som betett sig illa, jag hör hur mamman anstränger sig för att vara mer vän än mamma. Det går sådär.
Till höger om mig sitter en lång man med MC-ställ och bandana. Han har liksom inte fällt in flärpen bak på snusnäsduken, så den har liksom vikt sig utåt lite. Oerhört fult. Han har smutsiga händer och lite spretig tunn mustasch. Det kan vara han som luktar.
Det är väldigt många mäniskor på det lilla bankkontoret, ändå lägger jag genast märke till den lila kutryggiga dam som kliver in genom dörren. En man i neongula arbetsbyxor håller upp dörren för henne. Hon har ljust beige trenchcoat och ljusgrön blommig kjol. Inga strumpbyxor som såna tanter brukar ha. Men på hennes vad ser jag något, en tatuering! Den gamla lilla tanten har en decimeterhög ros på sitt ben. Jag kan inte sluta titta. Jag tänker att -sådär kommer varenda jädra tant se ut om 30 år. Men ganska ovanligt idag.
Bakom tanten kommer det in en utländsk kvinna med tvillingvagn.
Hon har sjal runt huvudet och fäller ned sufletten på vagnen när de kommit in. En tjej i övre tonåren kommer fram från ett annat håll och gullar lite med barnen innan hon går förbi och ut. Mamman till tvillingarna tar fram en pappersflagga från BR som barnen storögda tittar på. Hon håller i den en stund, som om hon funderar på vilken av tvillingarna som ska få hålla i flaggan medan de väntar på sin tur, bestämmer sig snabbt för det mest rättvisa alternativet:
Hon river helt sonika flaggan i två delar och ger barnen varsin. De godtar lösningen och vevar lite halvhjärtat med sina flaggdelar innan de fortsätter att titta på alla rörelser i rummet.
Till slut är det min tur.
Damen bakom disken liknar en Gun, men kan inte hjälpa mig.
Det är så typiskt. Tur att jag bytte bank.
Jag går ut i icke-regnet och vidare till bankkontor 2.
Det är tomt på folk. Jag får hjälp direkt.
Trots raggsockor i tofflor.
Kommentarer:
Trackback