relapser
Och ja, jag är lite ledsen för allt som hänt hela vintern. Det kommer någon period här och där om dagarna när jag sysslar med lite självspäkelse och kollar in vad Misse har för sig. Detta beteende ger mig ångest och illamående, jag mår inte alls bra av att vi inte pratar med varandra. Jag är ledsen och lite gråtmild och väldigt svartsjuk, men det är väl helt naturligt antar jag. Jag vet inte ens varför jag gör det, varför jag så gärna vill se vad som händer, men jag kan inte låta bli. Det är ju helt tydligt inte bra för min hälsa att gå igenom detta, men rätt vad det är känner jag mig stark och glad och tänker att -Det kan väl inte skada... Men det gör det.
Jag fick frågan för ett par veckor sedan av Therese; -Inga Misseåterfall? Jag svarade nej, för det kändes inte så då, men de kommer. Eller återfall och återfall, men jag mår verkligen inte bra när han är så kall och hård mot mig. Han bråkar om en sak, och gör sedan precis samma sak själv. Det som stör mig, tror jag, är att jag inte kan bli arg på det. Jag blir bara ledsen för att det känns så omoget liksom. Jag vill ju bara att han ska må bra. Det är ju det jag har velat hela tiden, att han ska må bra och att det skulle vara vi, men nu blev det ju inte så. Det gick 4 år, och han mådde inte bättre.
Jag är ledsen för det.
Jag fick frågan för ett par veckor sedan av Therese; -Inga Misseåterfall? Jag svarade nej, för det kändes inte så då, men de kommer. Eller återfall och återfall, men jag mår verkligen inte bra när han är så kall och hård mot mig. Han bråkar om en sak, och gör sedan precis samma sak själv. Det som stör mig, tror jag, är att jag inte kan bli arg på det. Jag blir bara ledsen för att det känns så omoget liksom. Jag vill ju bara att han ska må bra. Det är ju det jag har velat hela tiden, att han ska må bra och att det skulle vara vi, men nu blev det ju inte så. Det gick 4 år, och han mådde inte bättre.
Jag är ledsen för det.
Kommentarer:
Trackback