Susardrottningen
Jag satte mig på cykeln någon gång efter 23 igår kväll, hem från Elisabeth. En trevlig kväll med Japansk Single Malt och lagrad Tequila. Helt nykter och lite mjuk i knäna cyklade jag hemåt i mörkret. Jag cyklar så fort med musik i lurarna och hör inget runt omkring mig, lite farligt faktiskt. Lite vardags-living-on-the-edge att dövcykla utan lampor i mörkret. Det går fort hem, för att slippa uppförsbackar tar jag tydligen olika vägar dit och hem, för det finns en sån fin snabb nedförsbacke mellan Eriksberg och Kville. Bromsarna på RBs cykel funkar sådär, bakbromsen inte alls och frambromsen bara lite. Jag övade på att släppa styret, det har jag tydligen glömt hur man gör.
Så jag kommer hem med andan i halsen och adrenalinet pumpande, för jag susade hem så fort så andningen inte hann med. Jag står i cykelförrådet och brottas med låset när telefonen ringer. Midnatt liksom. Det är RB. Han är full. En onsdag. Så vi tar en minut på balkongen innan vi somnar, jag häller i honom resorb och vatten, vi pratar om värmen och han har slokhatt.
Sånt här händer aldrig på landet, det ska bli skönt att flytta till stan.
Så jag kommer hem med andan i halsen och adrenalinet pumpande, för jag susade hem så fort så andningen inte hann med. Jag står i cykelförrådet och brottas med låset när telefonen ringer. Midnatt liksom. Det är RB. Han är full. En onsdag. Så vi tar en minut på balkongen innan vi somnar, jag häller i honom resorb och vatten, vi pratar om värmen och han har slokhatt.
Sånt här händer aldrig på landet, det ska bli skönt att flytta till stan.
Kommentarer:
Trackback