Konfysiker - mitt nya extraknäck.
Jag blev utan dator i några dagar. Skärmen på min arbetsdator började pulsera i vitt och till slut så syntes inget mer än stora vita åskmoln på den. Den funkade i dockan några dagar till, men till slut ville den inte ens starta. Idag kom den tillbaka från avvänjningskliniken och jag blev så glad. För jag är visst en liten teknikråtta trots allt, har väldigt svårt att klara av mitt arbete och liv utan burken. En bonus är att de har rensat fläkten, så vips är datorn tyst, även under tungt arbete.
Till råga på allt annat så kom jag hem till en närmast tom bostad i lördags, och ett lite ... opersonligt brev från Misse (som om vi inte känt varandra ens, än mindre bott ihop 4 år). Det verkar som om han just nu använder huset som en krigszon, och gör allt han kan för att straffa mig. Tar upp märkliga saker att klaga på, som om jag inte alls samarbetar med hela upplösningen. Inte en tanke på att han kör omkring gratis i min bil till exempel. Jag blev förstås ledsen och arg på hur han beskriver sin ilska, och fick någon form av ångestattack som jag i efterhand tror bara är aggression på hans envishet och egoism. Jag liksom började koka i huvudet och grät och tuggade fradga. Blev lite less helt enkelt. Utnyttjade en livlina = ringde en vän som fick hjälpa mig ur knipan.
Så nu undrar jag hur jag ska hantera hela situationen. Ska jag sänka mig til hans nivå och gnälla om småsaker? Kräva tillbaka bilen pronto? Neka honom de räkningar jag brukar betala mer än honom? Jag undrar hur han kan tänka att han får bete sig hur som helst bara för att jag lämnade honom. Eller kanske jag är lite orättvis, han beter sig ju inte "hur som helst". Det känns mer överlagt än sinnessjukt. Men i vilket fall inte helt rättvist.
Det känns som om han packat för att inte vara där alls, även om vi sagt varannan vecka. Han har ju inget kvar framme att sysselsätta sig med när han ska var där? Så jag undrar om han kanske bara kommmer hem sent på kvällarna för att sova där? Jag lider med katterna, alla fyra var såå glada när jag kom hem, jag möttes av fyra springande katter från olika håll som kom för att möta mig, de struntade i att de inte var vänner egentligen utan låg i en hög på mig alla fyra och kurrade. Och så har det varit sedan i lördags. De har alla väldigt svårt att lämna mig och vill knappt gå ut. Så antingen saknar de mig väldigt mycket, eller så saknar de närhet. Jag hoppas på det första, vill inte tro att de försummas under Misses veckor. Det tror jag inte heller, men det känns så himla konstigt att till och med hans katter är så sällskapssjuka mot mig.
För att sammanfatta, jag är sjukt förvirrad. Har aldrig varit med om en liknande situation, att bli straffad för något jag inte gjort, få mentalt pisk för att jag inte längre älskar någon som borde veta hur han behandlat mig. Det hela känns mycket märkligt.
Till råga på allt annat så kom jag hem till en närmast tom bostad i lördags, och ett lite ... opersonligt brev från Misse (som om vi inte känt varandra ens, än mindre bott ihop 4 år). Det verkar som om han just nu använder huset som en krigszon, och gör allt han kan för att straffa mig. Tar upp märkliga saker att klaga på, som om jag inte alls samarbetar med hela upplösningen. Inte en tanke på att han kör omkring gratis i min bil till exempel. Jag blev förstås ledsen och arg på hur han beskriver sin ilska, och fick någon form av ångestattack som jag i efterhand tror bara är aggression på hans envishet och egoism. Jag liksom började koka i huvudet och grät och tuggade fradga. Blev lite less helt enkelt. Utnyttjade en livlina = ringde en vän som fick hjälpa mig ur knipan.
Så nu undrar jag hur jag ska hantera hela situationen. Ska jag sänka mig til hans nivå och gnälla om småsaker? Kräva tillbaka bilen pronto? Neka honom de räkningar jag brukar betala mer än honom? Jag undrar hur han kan tänka att han får bete sig hur som helst bara för att jag lämnade honom. Eller kanske jag är lite orättvis, han beter sig ju inte "hur som helst". Det känns mer överlagt än sinnessjukt. Men i vilket fall inte helt rättvist.
Det känns som om han packat för att inte vara där alls, även om vi sagt varannan vecka. Han har ju inget kvar framme att sysselsätta sig med när han ska var där? Så jag undrar om han kanske bara kommmer hem sent på kvällarna för att sova där? Jag lider med katterna, alla fyra var såå glada när jag kom hem, jag möttes av fyra springande katter från olika håll som kom för att möta mig, de struntade i att de inte var vänner egentligen utan låg i en hög på mig alla fyra och kurrade. Och så har det varit sedan i lördags. De har alla väldigt svårt att lämna mig och vill knappt gå ut. Så antingen saknar de mig väldigt mycket, eller så saknar de närhet. Jag hoppas på det första, vill inte tro att de försummas under Misses veckor. Det tror jag inte heller, men det känns så himla konstigt att till och med hans katter är så sällskapssjuka mot mig.
För att sammanfatta, jag är sjukt förvirrad. Har aldrig varit med om en liknande situation, att bli straffad för något jag inte gjort, få mentalt pisk för att jag inte längre älskar någon som borde veta hur han behandlat mig. Det hela känns mycket märkligt.
Kommentarer:
Trackback