att schemalägga död och planera sorg
Jag står inför ett av de svåraste besluten jag behövt ta i hela mitt liv.
Katten blir helt enkelt inte frisk och jag har nu hela hans existens i mina händer. Jag vet inte om han lider speciellt svårt, det säger ju inte djur om de gör. Han är lika tillgiven som vanligt, kanske lite trött, men det är ju helt naturligt när man inte ätit fast föda på ett par dagar. Men det är blod i kattlådan igen. Mycket blod. Så det är nog egentligen dags att låta honom gå.
Min söta älskade lilla treochetthalvtåring, du skulle ju vara med mig till tidens ände, leka med mina barn och åldras i min famn. Du är det närmsta ett eget barn jag någonsin haft och jag har nog aldrig älskat något annat djur som jag älskar dig. Du är ljuset i min tillvaro när allt annat är mörkt. Du som sover med din panna mot min. Dina mjölktrampande tassar helar mig och din kalla nos är det som gör morgonen värd att möta. Jag vet att jag kommer leva gott även utan dig, men just nu är det så svårt att tänka sig ett liv utan din härliga personlighet. Dina kurr och kuttranden, det högljudda jamandet genom lägenheten och din pigga blick genom fönstret. Dina stora öron och långa piskande svans. Hur du slickar till läppen innan du ska somna. Hur du lägger dig framför datorn när jag skriver, som nu. Din lilla prickiga tass på min hand. Du är min älskling och jag gör allt för dig, och om det innebär att avsluta ditt lidande, må så vara. För jag mår inte bra när inte du mår bra. Grodan, Fisen, Musse. Jag lämnar inte din sida.
Katten blir helt enkelt inte frisk och jag har nu hela hans existens i mina händer. Jag vet inte om han lider speciellt svårt, det säger ju inte djur om de gör. Han är lika tillgiven som vanligt, kanske lite trött, men det är ju helt naturligt när man inte ätit fast föda på ett par dagar. Men det är blod i kattlådan igen. Mycket blod. Så det är nog egentligen dags att låta honom gå.
Min söta älskade lilla treochetthalvtåring, du skulle ju vara med mig till tidens ände, leka med mina barn och åldras i min famn. Du är det närmsta ett eget barn jag någonsin haft och jag har nog aldrig älskat något annat djur som jag älskar dig. Du är ljuset i min tillvaro när allt annat är mörkt. Du som sover med din panna mot min. Dina mjölktrampande tassar helar mig och din kalla nos är det som gör morgonen värd att möta. Jag vet att jag kommer leva gott även utan dig, men just nu är det så svårt att tänka sig ett liv utan din härliga personlighet. Dina kurr och kuttranden, det högljudda jamandet genom lägenheten och din pigga blick genom fönstret. Dina stora öron och långa piskande svans. Hur du slickar till läppen innan du ska somna. Hur du lägger dig framför datorn när jag skriver, som nu. Din lilla prickiga tass på min hand. Du är min älskling och jag gör allt för dig, och om det innebär att avsluta ditt lidande, må så vara. För jag mår inte bra när inte du mår bra. Grodan, Fisen, Musse. Jag lämnar inte din sida.
Kommentarer:
Trackback